Aftonbladet – 24 mars 1865, sida 3

a sä se beteende under den rättegång, som mot honom inleddes och för hvilken vi skola redogöra, är äfven i det fall belysande, att under det alla, hvilka såsom ank:agade stäldes inför kommissionen, genast grepos af fruktan, som ock med tjenliga medel vidmakthölls, så ömsom trotsade, ömsom jäckades Schecta med den stränga domstolen, som aldrig förmådde ingifva honom skräck, än mindre kufva hans trotsiga lynne. Redan fem dagar efter uppträdet i bondeståndet och fyra dagar förr än ständerna beslöto den omförmälda undersökningskommissionens nedsättande, hade Schecta begärt företräde i bondeståndet; men då sådant vägrats, antagligen emedan det var kändt att han stod i beröring med de missnöjda, hade han begifvit sig uppi Svea hofräit och anmält att bondeständets talman borde för några vändningar i ståndet (till hofrätten) uppkallas?, röraude hvilka några vittnen skulle afhöras. Förständigad aut närmare utveckla hvarföre talmannen borde uppkallas anförde Schecta, att han ville bevisa honom hafva glömt sin ed såsom talman, och att han kränkt lagarne, hvarigenom riket kunde komma i den vådligaste belägenhet. Hofrätten förmälte sig icke, i strid med riksdagsordningen, med målet kunna taga befattning; men delgaf såväl talmannen som Kongl. Maj:t — d. v. s rådet — den gjorda angilvelsen. Från hofrätten begar sig Schecta till riddarhuset, der han innehade nummer, och delgaf adeln att han skulle ?skaffa obefläckade sanningar i dagsljuset. Dagen derpå begaf han sig till ständernas justitie-deputation, begärde och erhöll företräde, relaterade hvad han dagen förut åtgjort, lörmälande sig hafva ernat vända sig direkte till sekreta utskottet; men som detta ej hade sammanträde och saken ej tålde dröjsmål samt han ej ville af någon annan förekommas?, så visste han ingen annan utväg, än alt vända sig till nämnde deputation, intill dess sekreta utskottet sammanträdde, då han gaken der ville anmäla. Förnyande sin angifvelse, yrkade han att deutationen skyndsamt skulle taga saken om bana, hvarpå svarades att saken ej till deputationens upptagande hörde. På Schectas begäran erhöli han derefter företräde hos sekreta utskottet, dervid han upprepade sin angifvelse och erinrade att den rörde talmannens göromål inom, men ej utom ståndet, och att den för upploppet i bondeståndet afvikne och redan efterslagne Lars Larsson, hvilken Schecta förklarade sig känna för den redligaste svensk mau, gifvit honom anledning till angifvelsen mot talmannen. Till vittnen åberopade Schecta just de personer, som redan för ek tignet i uppträdet inom bondeståndet blifvit häktade och åtalade. Genast derefter lät sekreta utskottet ställa Schecta uuder bevakning i hans hus, och tilistyrkte att hans tilltag skulle af kommissionen upptagas och afdömas, hvartill samilige stånden lemnade sitt samtycke, bondeståndet med särskildt uttalande at sin belåtenhet med talmannens åtgärder och af sin önskan att Schecta skulle straf fas för sitt tilltag, hvilket förmältes innefatta en svår kränkning af ståndets lagliga rätt, heder och anseende?. Deröfver att Schecta, ?som var officerare samt fri riddersoch riksdagsman, blifvit af en underofficer? i sitt hus arresterad på order af gardesöfversten Pteiff, klagade Schecta genast hos konungen och yrkade att nämnde öfverste ?måste komma i slikt säkert förvar? som Schecta hölls uti, och det för Schectas räkning? samt ur fängelset svara för arresteringen. En lika beskaffad skrift afsände Schecta äfven till samtlige stånden. Då han, derom på förband underrättad, den 18 December skulle till förhör i kommissionen upphemtas uti hyrvagn kl. 11, vägrade han att dertill göra sig i or:ning; vekten mäste anlitas både för hans förande uti och bingande ur vagnen, sedan han först uppsändt vakthafvande underofficeren och äskat kommissionens befallning om han skulle 4ledas eller bäras upp?. När han först. halfannan timma efter den bestämda tiden kommit intör kommissionen, kunde han ej förmås att ställa sig på venstra sidan af bordet, der han såsom anklagad borde stå, utan ställde sig på högra sidan. Derefter sporde han om den karlen, bondetalmannen, var uppe och tillstädes, och då upplysning meddelats att det var Schecta, som skulle förhöras, svarade han att det var talmannen som brutit sin ed, att han derom skulle öfverbevisas, och ville 5. ej erkänna någon aktion förr än han fått bevisa sim angifvelse mot talmannen. Underrättad att borgmästaren Olof Bidenius Renhorn förordnats till aktor och att ständerna gifvit föreskrift om Schectas tilltalande, förklarade han sig ej känna andra än lagbundna ständer; men dessa kunde ej befalla, ej heller han förmås att afstå från att utföra sin angifvelse, och först när han deri bruste, kunde han åtalas. Intilldess kunde han ej förmå sig att stå på den venstra sidan. — De ledamöter af kommissionen, som tillika suttit i sekreta utskottet och der beslutit om Schectas häktande, ville han jäfva, och bondeståndets ledamöter i kommissionen yrkade han skulle tillspörjas om de togo del uti det brott, som han angitvit mot talmannen, hvilka yrkanden och framställningar afslogos. Erinrad derom, att i fall han fortsatte sin vägran att träda på venstra sidan om bordet, nödgades kommissionen anbefalla de vakthafvande unde:officerarne att ditföra honom, förklarade han att så snart dessa bortgått skulle ban åter på förra platsen begifva sig, viljandes han par avance låta veta, att han icke på det rum han då var ställd skulle något ord svara på hvad honom tilltalades. Emellertid ingick aktor i en lång deduktion för att ölvertyga Schecta det han vore skyidig gifva svaromål på de mot honom anställda åtal, och att talmannens förfarande i ståndet varit grundlagsenligt samt allenast af ett fåtal inom ständet ogilladt, hvaremot ståndet intygat att talmannen red!igen förfarit. Härpå svarade Schecta att hans resolution aldrig varit och aldrig skulle blifva