Aftonbladet – 24 mars 1865, sida 3

TV 0 ÖT AO BRN a yrkade derföre ånyo att talmannen skulle uppkallas och först ställas till rätta för det han bratit sin ed. Om ej de af honor uppgifna vittnena gjorde tillfyllest, så borde hela bondeständet uppkallas och vittna. Emedan Schectas förseelse ansågs så uppenbar att den ej behöfde styrkas, då hans tilltag var samhällsvådligt och då han ständigt visat mycken tredska och förakt mot kommissionen, så yrkade aktor att han skulle i strängare häkte förvaras, hvarpå denne svarade, att det gällde honom lika om det ock bar af till tjufkällaren ), allenast aktor der gjorde honom sällskap. Kommissionen resolverade längre fram att S. skulle bevakas i något anständigt rum i kronans häkte?, i anledning hvaraf S. anmärkte, att nägot svar på hans yrkande det aktor och talmannen borde följa med i erresten, hade uteblitfvit. Till följande förhör, den 29 December, ingaf aktor en lång skrift, hvari anfördes: att Schectas angifvelseåtgärd var vanvördlig mot både talmannen och ståndet; att majestas realis? vore uti alla samhällen folkets tillhörighet igenom deras egen förenade makt; att hans försök borde anses som crimina les majestatis humant; att hans skyldighet vore, att i fullständigt svaromål ingå; att han med försmädliga ord yttrat sig om ständernas beslut; att han velat gå till fots, då kommissionen befallt att han i vagn skulle upphemtas; att han derefter icke, utan att varda ledd, velat gå uppför trapporna till de rum, som kommissionen begagnade; han hade, för att visa kommissionen allt möjligt förakt, satt sig under förhöret, och äfven vägrat att stå på sitt tillbörliga ställe; att han mäst med vakt föras dit befaldt var.t, och yttrat att om underbefälet ginge derifrån, så skulle han gå dit han ville, samt äfven svårliga förnärmat aktor med sina yttranden — hvilket allt aktor ansåg vara så nedrigt, så högmodigt och så förhärdadt?, att det ej af komm:ssionen kunde fördragas. Visserligen hade Schectas handlingssätt, att vilja undergräfva rikets helgedom eller frihetens grundvular?, varit sådant, att aktor ansett honom ega ?något fel på förståndet? ; men å andra sidan borde betraktas huns ondskefulla illistighet uti hela anläggningen? och ?det påsyrlade ändamålet att sätta hela riksdagen i oreda? ; vidare, att flera af rikets yppersta män gjort honom täta besök i arresten?, hvilket de väl underlåtit, om han varit svagsint, 0. 8. v. Vid de flera påföljande förhören vägrade Schecta alltjemt att ingå i hufvudsakligt svaromål, förr än hans angilvelse mot talmannen undersökts; han kunde ej förmås stå på venstra sidan, och ditförd af vakten, begaf han sig ständigt åter till den högra, å snart vakten aflägsnat sig, och då han förelades, vid 100 daler silfvermynts vite, att i hufvudsakligt svaromål på aktors framställningar ingå, så försatt han vitet. Den 16 Januari 1756, då kommissionen sammanträdde, bland annet, för att fatta beslut rörande Schectas begäran att hoffäktmästaren Borath (som äfven blifvit arresterad för politiska förseelser och slutligen dömdes till echafaute och lifstidstängelse i Marstrand?) måtte få betjena honom till motion?, så begärde Schecta föträde hos konimissionen klockan 11 förmiddagen, efter han den dagen beslutit att göra processen helt kort och derpå få sin värja .och sina pistoler tillbaka?. Till det begärda företrädet lemnades bifall. Schecta begärde att underofficerare skulle föra honom in och blifva hos honom stående, samt att han skulle slippa att byltas med aktor?. Så snart underofficerarne, som hade inledt honom, aflägsnat sig, begaf sig Schecta genast på högra sidan om bordet, förmälande, att om ej underofficerarne höllo honom qvar på andra sidan, så kunde han omöjligen der förblifva. För sin ohörsamhet pliktfälldes han nu till 50 daler silfvermynt, och förelades, vid 100 daler silfvermynt, att stå på venstra sidan. Äfven till detta vite fälldes han, då han genast åter begaf sig tll den högra sidan, hvarefter vitet höjdes till 150 daler, hvilket icke heller medförde afsedd verkan. Den förväntade bekännelsen? uteblef alldeles. Den 22 Januari anbeiallde kommissionen, att ingen annan person än Schectas dräng lick besöka honom i arresten, utan kommissionens särskilda samtycke — detta under förhoppning, att han kunde få tillfälle : att sig närmare besinna. Nägra dagar derefter begärde Schecta, i en ingifven skrift, dels att få veta om den med honom började ?spanska inqvisitionen företagits efter samtliga kommissionsledamöternas beslut, och dels att predikanten Lars Forbus (som för politiska förbrytelser redan till lifstidsngelse på Bohus blitvit dömd) skulle tå göra morgonoch aftonbön hos honom samt om helgedagarne predika?. Den 27 Februari begärde Schecta, att landtmarskalken skulle ombestyra att de ar den förre åberopade vittnena blefvo hos ständerna in pleno hörda och att vid detia. högtidliga tilliälle order skulle gifvas att besätta riddarhuset med 50 man af gardet och resten deraf, jemte hela artilleriet, vid första vink vara färdigt, samt tullportarne ned 500 man upländningar bevakas, att ej nägra skälmar, som då kunde komma att ämnas, finge tillfälle rymma undan, hvaröre ock ingen borde släppas ut eller ina. I början af April förnyade Schecta samma yrkande om vittnesförhör vid ett plenum plenorum ; äfven då borde 50 man gardesvakt med skarpt laddade gevär ställas som j! observationskår på riddarhuset, och resten af gardet samt artilleriet, alla försedda med skarpa skott, vid första vink vara färdiga, och derjemte 200 å 300 man upländningar ; nkommenderas, för att hindra Schectas och rikets fiender att genom tullportarne sticka ig undan. Han utfäste sig att gifva hvarl! nan 50 daler. En lindrigare åtgärd ansåg ! , 1 Il 1 ( Å van vara, att låta tullportarne hållas öppna l:? ch genom trumslag kungöra, ?det alla, som j hade godt samvete, må genom flykt rädda ig och inom 24 timmar vara utur staden amt inom 3 veckor ur riket, ) Tjufkällaren, Hvita hästen och Rosenkammaren voro pinoru nder frihetsti