Aftonbladet – 23 mars 1865, sida 3

Något om blinda? begrepp och mera sådant. ?Disciplinen?, säger Carlyle i sin franska revolutionens historia, är ett slags mirakel, som tron allena fortplantar. Eller är det icke mirakulöst att se en enda man sätta i rörelse hundratusental, bland hvilka kanske icke en enda älskar honom och bland hvilka hvar och en för sig icke fruktar honom, men som dock samtoch synnerligen blindt lyda honom, gå och komma, rycka fram och göra halt, döda och låta döda sig, liksom om en order vore sjelfva Ödets dom? Sannerligen kan man icke säga, att kommandoordet är bokstafligen ett magiskt ord.? I förbigående kan anmärkas, att det må nu vara huru som helst med kommandoor-. dets magiska beskaffenhet och med tron såsom disciplinens enda fortplanterska, så finnas, åtminstone ännu, som bekant är, vissa länder, der mängden af de kommenderande icke visar sig hugad att bygga sin myndighet på tron allena, utan aktar nödigt alt styrka, stödja och stadfästa denna med hasselkäppens lika underbara mysterium. ?Le sang jaillit... battez des mains! Dieu! Ne les Anglais sont humains! Non, chez nous, point Point de ces coups de poing Qui font tant dhonneur å VAngleterre !