Aftonbladet – 22 mars 1865, sida 3

var den ena bromsvagn af de två, som extratå get hade. Vittnet meddelade äfven några upplysiigai om den i kurvan nedhuggna skogens beskaften. het, hvilken tillhört honom, hvaraf inhemtades. att de semaforen skymmande föremålen beståt! af flera större träd och buskar. Claes Petterseon, som befunnit sig på backen utanför bouen, hade hört flera signaler. Det hade blåst signal på signal; riktiga nödrop. Någon å vagnarne springande karl hade han icke sett; men den rärbelägna ladugården stängde utsigten för honom och dessutom hade han förnämligast haft sina ögon riktade på maskinen. Med afseende på farten. förklarade han, att tåget gått fort, men många andra tåg hade likväl gått lika hastigt. . Hr Björnbera tillfrågades om några andra personer befunnit sig vid hans bod, som möjligen kunnat se den å tåget öfver vagnarne springande personen, hvartill han svarade att flera varit inne i boden vid tillfället, men han kunde ej erinra sig deras namn. Med anledning af nu förekomna omständighet hördes förenämnde banvaktare, som inty gade, att Sjöberg, då extratåget passerat förbi dem, befunnit sig på sin post. Enligt deras meddelanden skulle Sjöberg varit klädd i pelsrock. Angående den ölver vagnen hängande rocken. som Björnberg omvittnat, hade stationskarlen Holmqvist, efter extratågets framkomst, sett en sådan hänga öfver kanten på sista vagnen. Angående det upplysta förhållandet, att lokomotivförare å några stationer plägat ingå i trots af att semaforen stod för stopp, upplyste intendenten Frykholm att så verkligen skett, innan Riex blef lokomotivförare; men att sådant stridt tmot gifven föreskrift, bvarför till rättelse för de lokomotivförare, som i detta fall missförstått reglementet, en order af trafikdirektören å södra stambanan, baron Sparre, den 20 Oktober 1863, utfärdats, hvari sådant förbjöds. Hr intendenten inlemnade härefter en kostnadsräkning å den skadade matericlen, uppgå: ende till 4483 rdr 75 öre, vändande sitt ersättningsyrkande endast mot Riex, enär styrelsen fritog de öfriga anklagade från att hafva varil vållande till olyckan, och öiverlemnade styrelsen liksom allmänna åklagaren för sin del föröfrigt målet till slutligt afgörande. Riex deremot begärde uppskof, för ytterligare bevisnings förebringande om tiden för extratågets ankomst. för Justering af det vid förra förhöret förda protokoll i närvaro af då inkallade vittnen, för okomotivföraren Lundahls hörande angående det profkörda extratåget, m. m., anhållande slutligen Riex att mot sin fars borgensförbindelse, hvilken af honom till rätten ingafs, nu blifva jörsatt på fri fot. För beslutet ha vi förut redogjort, och få nu endast tillägga, att uppskof i målet beviljades, ned föreläggande för Riex att å nästa rättegångslag förebringa all den bevisning, hvaraf han vill begagna sig.