Aftonbladet – 18 mars 1865, sida 2

Is-samlingarne vid Taarbak. En liten utflygt från Köpenhamn. (Bref från en resande landsman.) Hvem känner icke Klampenborg?? utro pade till mig en treflig danska, som jag olyckligtvis för sent upptäckte bland de el jest stumma föremålen i en jernvägskupå som skulle föra mig, en förmiddag blanc snö och slask, från Köpenhamn till Klam. penborg. Olyckligtvis för sent! emedar ennes i anledning af min oförlåtliga okunnighet började föredag öfver detta Danmark: hjerta helt hastigt afbröts afånghvisslan vic Charlottenlunds station, der den värda da: men lemnade mig att så godt sig göra lä ensam ifylla de uppdagade luckorna i mit vetande. Hvem känner icke Klampenborg? genljöc det länge som en förebråelse i mina öron, hvilken hvarken min ursäkt, att jag aldrig förr sett Danmarks vackra hufvudstad med dess omgifningar, ej heller min försäkran. att jag ville ens passerat Köpenhamns meridian — ja, min invändning, att jag icke ens någonsin badat saltsjöbad eller genom. gått kallvattenkur, kunde nedtysta. Men min väg gick ju nu inte heller till Klam. penborg direkte, ehuru den nu närmast va ställd dit, utan ville jag, i likhet med en mängd andra köpenhamnare, begagna mig af jernvägen, för att via Klampenborg be. söka de beryktade is-samlingarne vid Taarbek, der i närheten, Hafvets Gud hade nemligen en vacker morgon eller middag, hvad det nu var, fått det infallet att bereda köpenhamnarne ett opåräknadt vinternöje, under det de icke kunde promenera i Dyrehaven eller Tivoli. Han hade derföre med tillhjelp af vind och ström redan för flera dagar sedan upps:applat en hel vall af isstycken eter stranden dels vid Taarbek, dels sydligare vid Skovshoved, med enskilda toppar af is till en höjd af mer än 30 fot öfver stranden. På jernvägen ilade jag således fram till