Aftonbladet – 13 mars 1865, sida 3
Myntförhållandena i Finland, Något hvar har sig bekant, att redan för flera år tillbaka erhöll Finland, såsom ett prof på verklig välvilja af sin laglige storfurste, bestämmelser om en inhemsk finsk myntfot. Den finska marken var myntenheten och skulle i metallisk valuta motsvara en fjerdedel af den ryska silfverrubeln, genom hvilken fördelning den blef lika med en fransk tilfverfrancs, åtminstone så nära lika, att skilnaden i handel och vandel ej behöfde märkas. Då dessutom den finska marken indelades i 100 penny, så hade man i denna del ingenting mer att önska. Glädjen öfver eget mynt var också ganska stor och fullt befogad, och man anade ej i första ögonblicket, huru ett pappersmynt, hvarmed menas en så beskaffad banksedel, som antingen alldeles upphört att infrias med metallisk valuta eller också endast undantagsvis njuter denna heder, kan störande inverka på de bäst ordnade myntförhållanden. Ett sådant pappersmynt visade sig den ryska rubelbanksedeln vara, och vi återgifva här en liten öfversigt af de ofantliga skiftningar i värde detta slags betalningsmedel under en jemförelsevis kort tid unudergått :
13 mars 1865, sida 3
