TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. SBlandar mig aldrig i tvetydiga attärer!? sade mannen vårdslöst, stack händerna i byxfickorna och sträckte ut benen raklånga framför sig. Han var en vidt beryktad skojare och påstods vara med öfverallt, der större stölder föröfvades, och det var väl derföre han ej gerna öppet uppträdde till de oskyldigas försvar. Icke desto mindre ansågs han inom slägten vara rätt ridderlig emot det svagare könet, och det var till honom Gunerus en gång bad Agatha förtro sig, då hon var i behof af manligt skydd ?Jag kan inte ta på mig sådant?, sade Erik. Det får väl hon göra, som det angår. Han vill för resten aldrig höra talas om sådant, det vet jag förut.? Mannen skrattade. ?Deita är något, som ban aldrig hört talas om förut, den vackra gossen?, sade han. Men huru heter det? Vi 1å alla gälda hvad stunden brutit. En liten bit tobak der, min goda man! Jag tuggar ej gerna, men för omvexlings skull.? rik, som ej förstod annat, än att de ville förföra Friberg till deltagande i deras ogerningslif, svarade temligen tvunget: ?Der har I tobak! Men hvad det kommer an på att fly Friberg tillbaks till Er, så vore det så litet i min makt, som i min vilja.? ) 8e ÅA. B. n:r 1-6, 8--42, 14 17. 10-22, 24, 26, 2, 29, 31—353, 37-—39, 41, 44—47, 49—54.