Aftonbladet – 7 mars 1865, sida 2

STOCKHOLM den 7 Mars. Redan i medlet af denna vecka, nemligen torsdagen den 9 dennes, börja de nya valen till Stockholms stadsfullmäktige, af hvilka, i enlighet med den nya kommunalförordningen, halfva antalet skall vid slutet af hvarje tjenstgöringsår utträda. Om man kunde förebrå allmänheten att den icke i de sednaste valen ådagalade lika intresse, som för de första, år 1863, så hoppas vi att innevarande års valförrättningar skola visa ett annat förhållande. Om nemligen ett betydligt antal valberittigade afhöllo sig från sistlidne års val, emedan de ansågo att de förra fullmäktige ännu icke haft tillräcklig tid att ådagalägga sin lämplighet eller olämplighet och derföre borde för denna gången återväljas: så förefinnes icke numera detta skäl. Vör bedömande af de nu afgående fullmäktiges nit och förmåga föreligga fullt tillräckliga materialier, och vi tro äfven att allmänna meningen i detta afseende är temligen stadgad. Man torde vara temligen ense derom, att den nuvarande kommunalrepresentationen icke på något synnerligen märkligt sätt öfverträfltat den gamla, af allmänna meningen utdömda, i fråga om åtgärder för förbättrande afstadens ekonomiska, sanitära och moraliska förhållanden; och om man äfven bör medgifva, att mycken tid åtgått till ätskilliga organisationsarbeten, så kan man dock anföra flera fall, der verklig försummelse och uraktlåtenhet egt rum och der man saknat den sorgfälliga behandling af ärendena, som stadens invånare kunna af sina förtroendemän fordra. Ett nedslående bevis på den löslighet och bekymmerslöshet, hvarmed stadens vigtigaste intressen någon gång kunna af dess fullmäktige behandlas, lemnar det sätt, hvarpå frågan om Nybrohamnen afgjordes. När en kommuns fullmäktige låta, vare sig af undfallenhet för högre inflytelser eller af liknöjdhet, samma kommun beröfvas en at dess bästa och nödvändigaste hamnar samt för ett så hufvudlöst företag ådraga staden åtskilliga hundratusen riksdalers kostnad och allt detta utan att ens diskutera frågan; då eger denna kommun påtagligen icke tillräcklig garanti emot oförnultiga besluts fattande, och det är hög tid att genom nya val försäkra sig om större vaksamhet och nit för vården af de vigtiga angelägenheter, som äro stadsfullmäktige anförtrodda. Man kan emellertid knappast hoppas nägot allmännare och verkligt deltagande för dessa kommunalval, så länge den rentaf orimliga valcensus qvarstår, som gör valens utgång beroende på ett ringa fåtal af de högstbeskattade. Dylika bestämmelser äro egnade att fullkomligt qväfva i stället för att höja den allmänna andan, och man får finna sig uti, att det stora flertalet af personer, som skola hetas vara kommunalt valberättigade, betrakta sig såsom utestängda från all verklig rätt och intaga en missnöjd och oppositionel ställning gentöfver kommunalrepresentationen och dess arbeten, afven om dessa vore längt mera lofvärda än nu varit fallet, Då det emellertid är af vigt, att hvar och en, i den mån det är möjligt, äfven under bristfälliga former och förhållanden, söker göra sin rätt gällande, så föreställa vi oss, att hufvudstadens valmän, med ledning af den erfarenhet som redan vunnits, skola mera verksamt än sednaste gången, begagna sig at den rättighet till nya vals anställande, som författningen velat bereda dem. Vi anse oss särskildt böra fästa uppmärksamheten derpå, att man icke, såsom vid sednaste valen (i Mars sistlidne år), bör låta denna rättighet från början eluderas genom insättandet af de nuvarande stadsfullmäktige i valkomitcerna. Det var genom den besynnerliga åtgärden, att uti hvarje komite lita halfva antalet utgöras af de icke utlottade stadsfullmäktige, som det förra året lyckades vederbörande att genomdrifva återval af nästan enhvar af alla de femtio då afgängne fullmäktige. Då nu de förutvarande elektorerna skola underkasta sig deras val, som vid sednaste tillfället blefvo återvalde, kunna de väl otvifvelaktigt göra sig räkning å sin sida att åter varda behörigen ihågkomna. Men en sådan sjelfsupplering är icke hvad man afser med val, som äro ämnade att grundas på allmänt, icke på kamraters förtroende: och vi kunna icke heller föreställa oss annat än att stadsfullmäktige denna gång anse grannlagenheten fordra, att de helt och hållet afhålla sig från all dylik inverkan på valen. Beklagligen stördes äfven i går afion lugnet på hufvudstadens gator. Härvid inträffade det besynnerliga förhållande Je att