Aftonbladet – 3 mars 1865, sida 3

må vi tillsluta våra ögon föör de djupa skador hvaraf denna lider. Bredviid blind bokstafstrc och oevangeliskt öfverskattamde af den prester liga myndigheten står den alltmer tilltagande likgiltigheten för allt kyrkligt och religiöst. Der stora tanken om det allmänna prestadömet, så dan vår evangeliska kyrka uppställt honom, : kraft hvaraf väl för god ordning predikan och sakrament förbli i presternas händer, men i öfrigt alla kristna skola vara lefvande medlemmar a! kyrkan med lika rättigheter och pligter, ha begge delarne blifvit en tom formel eller råkat i full glömska. En enig samverkan af alla dem, som klart uppfatta och med sorg känna dessa vår bestående kyrkas djupt ingripande brister; en ömsesidig trägen öfverläggning deröfver, för att vinna förbättring; ett gemensamt rådslående om de till detta mål ledande åtgärder; ett inbördes stärkande i den på det väsentliga riktade och lefvande tron är en genom dessa omständigheter kraftigt manande fordran. Materielt och politiskt sträfvande kan ensamt icke bringa ett folk nytta. Fastmer har hvarje folk gått under, som försummat den sanna religiositeten och hemfallit åt otron och dermed tillika åt dess tvillingbroder vantron. Hela vår bildning är framkallad och grundad på kristendomen; blott på en lefvande, med den framskridna bildningens berättigade fordringar hand i hand gående kristendomen beror ock vårt borgerliga samhälles hela framtid. Föreningen har i Schenkelska frågan slutit sig till Berlinska unionsföreningens yttrande, dock med skärpande af några uttryck i ännu liberalare anda. En långvarig öfverläggning härom leddes hufvudsakligen at teol. professorerna Susemihl, Hanne och Diestel. Sachsen. Som ett bevis på, hur djupt skakad den gamla ortodoxa uppfattningen af treenighetsläran och af Kristi person är äfven hos strängt konfessionelle teologer, anföras yttranden af den högkyrklige öfverhofpredikanten Liebner i Dresden, som i dessa dagar utgifvit en predikan med ett förord om de nyaste behandlingarne af Jesu lefverne. Mig står fast — säger han — att den genom Renans och Strauss skrifter uppkomna rörelse skall komma till afgörande ej blott på den historiska undersökningens väg, utan tillika och väsentligt på en annan. För kyrkan ges här visserligen en förnyad dogmatisk fördjupning, ett principielt arbete. I förhållande till samtidens företeelser måste framför allt det kristendomen sjelf immanenta gudsbegreppet på nutt uppbyggas i kristligt tänkande... et ges regioner i kyran, der ett gammalt, afdödt, mumieartadi kyrkodöme herrskar i tankar och språk: der man verkligen ej mer tänker i och ur tron sjelf och forskar och söker i bibeln, som evangelika kristna höfves, utan i sjelfva verket blott tror på det som andra menniskor en gång deröfver tänkt och talat. Frankrike. Från Paris skrifves till Allgemeine Kirchenzeitung: Innevarande vinter väcka predikningarne i Notredame stort intresse. Det har lyckats erkebiskopen i Paris att i vår trosifriga id uppspana en tolerant prest. Pater Hyacinthe, en Karmelitermunk, har verkligen det nästan otroliga modet att från predikstolen förkunna, att menniskan har en rätt att tänka hvad hon vill och säga hvad hon tänker, att förnuftet ir vår ledstjerna till Gud och kärleken det band, som förenar alla menniskor utan undantag. Han afstär från att tvinga sina åhörare att följa den fana han sjelf bär, den katolska kyrkans fana, han vill blott inplanta aktning för denna fana i sina åhörares själar; han vänder sig, för att nyttja en Schleiermachers uttryck, till religionens föraktare bland de bildade. Vissa kretsar i Faubourg S:t Germair ha genom denna barfotamunks uppträdande blifvit försatta uti icke ringa förlägenhet. Det hade blifvit den fina tonen, och man hade mer och mer fogat sig derefter, att af den omedelbart från sjelfva Rom nemtade ultramontane presten Segur låta sig ned alla dystra färger, som en bortkommen och ljerf inbillningskraft erbjuder, utmåla helvetets kräckbilder och, så ofta man var säker att bli emärkt af sina medmenniskor, bikta sig hos ionom. Och nu kom denna pater Hyacinthe ör att, i stället för katolska kyrkans gamla åskiggar, strida med den nyare bildningens andiga vapen, och för att verka på sinnena genom ndekraft och vältalighet i stället för biskoplig runk. Notredames bänkar blefvo för trånga för tt rymma åhörarne från de förnämsta parisiska ällskapskretsarne, som strömmade dit. De sedaste söndagarne erinrade om Lacordaires, Raignans och Pater Felix tider. Genom sin lyande vältalighet har dlet lyckats Hyacinthe att ålla åhörarnes uppmärksamhet spänd, äfven då an inlät sig på den uttförligaste kritik af de fipsofiska systemer, som neka Guds personlighet, ch af de nyare teologiska forskningarne, som pphäfva Kristi guddom. Mezico. Det konkordat med påfven, hvilket ejsaren vill genomdrifva, lärer åsyfta följande estämmelser: Alla af rikets lag icke förbjudna eligioner skola tolereras ; katolska presterskapet ir sitt underhåll ur statskassan och må ej uppära några afgifter för sakramentens tillhandahålinde ; katolska religionen är statsreligion: kyrkga gods förklaras för nationalegendom; återällande af sådana ordnar, som under republien upphäfdes, får ej ega rum utan mexikanska geringens uttryckliga medgifvande; de af preerskapet hittills åtnjutna privilegier skola rermeras i enlighet med hvad som nu gäller land civiliserade folk ; i alla distrikt, der regengen så finner nödigt, skall hon låta föra ciNn register för anteckning af födde, vigde och öde.