Aftonbladet – 3 mars 1865, sida 3

De neapolitanska klostren. ) (Efter Misteri del chiostro napoletano. Memorie d: Enrichetta Caracciolo de principi d Forino, ex-monaca Benedettina. Firenze 1864.) Ehuru för ett ögonblick nedslagen, för. lorade likväl ej Enrichetta modet, hon författade en andra, än mer beveklig inlaga och skickade den till Rom. Riario å sin sida kom, trogen sitt löfte, oftare till klostret, och hvarje gånz2 måste hon höra förfrågningar om sitt befinnande, framförda med denna fadda röst, som hon afskydde, och som till henne ställde Xen bödels artigheter till den lifdömdeX, säger hon. En dag tillkännages Riarios ankomst; abbedissan låter uppställa nunnorna i hans väg och anvisar, trots deras lharm och knot, Enrichetta en i ögohen fallande plats i första ledet samt frågar derpiå, i det hon fäster kardinalens uppmärksamhet på henne: Ers eminens, jiag mäste för er ange denna unga nunna, som för hvar dag blir allt mer menniskoskygg. Hon flyr sällskap, tillbringar en stor del af dagen innesluten i sin cell och undviker sina medsystrar under hvilotimmarne. Lemna henne ett ögonblick ensam med mig, sade erkebiskopen med faderlig uppsyn. Nunnorna gingo missnöjda sin väg, och jag satte mig på något afstånd från honom, nyfiken att få höra, på hvad sätt hans eminens skulle gripa saken an. Hon antog en nedlåtande hållning för att inge mig förtroende; sedan torkade han ansigtet med sin batistnäsduk och förhörde mig i följande ordalag. Hvarför är ni alltid ensam och tankfull?x Skulle också det vara ett brott? Närjag fullgör mina skyldigheter och lyder de föreskrifter man gör mig, så tycker jag det vore bättre, om man alldeles icke sysselsatte sig med mg. Jag skulle enellertid gerna vilja se genom murarne, rvad ni kan göra så der allena i er cell inder dessa långa timmar. Bör ej er biktfa få veta allt? Jag läser, jag klottrar, jag arbetar, skulle deri ligga någm öfverträdelse af ordensregeln? Utan tvifvel, det är er icke lofgifvet att läsa och skrifva annat än andaktsböcker. Och säg: hvad kan ni väl läsa eller skrifva?t Jag söker i läsningen af någon lärorik bok ett medel mot den nedslagenhet, som tynger på mitt sinne; jag gör ett utkast till minnesanteckningar öfver min fångenskap, för att qvarlemna en hågkomst af den. Nedslagenhet — minnesanteckningar — ängenskap. Förträftigt! Hvar knäfveln har 1i lärt er den der carbonarojargonen? Vet i, jag borde allvarsamt straffa er för sålana opassande fantasier! Det står i er makt att göra det. Mig ) Se A. B. n:r 35. 38, 39. 42. 46 och 50.