Aftonbladet – 2 mars 1865, sida 3

a KT NA OR ee äro det mindre. Upplostrad gratis i sin fö delsestad Besancons skolor, derpå oaktad: sin flit och sina framgångar satt i lära, in nan han slutat sina studier, hade han sine ensliga nattvakor att tacka för allt hvad han visste. Ända till 27 eller 28 år såg man honom såsom botryckeriarbetare, mycket arbetsam, mycket sträng i sina seder. sades det, mycket sparsam, med sitt arbete underhållande sin familj. Författareanlagen blefvo dock ej obemärkta ens hos den okände arbetaren. År 1830, då han va endast 21 år gammal, vägrade han ingå så som medarbetare i en prefekturtidning. Han hade lärt sig ebreisk och sysselsatte sig företrädesvis med etymologiska forskningar. Hans arbeten i denna gren fäste till och med så mycket akademiens i Besangon uppmärksamhet, att hon beviljade honom det stipendium af 1500 francs, som anslagits at enkefru Suard. Sedan han nu fått något att lefva af, begaf han sig till Paris, skref artiklarne ?Åpostasie?, ? Apocalypse m. fl. i VEncyclopedie catholique?, arbetade i tysthet för andra samlingar och inlemnade till akademien i Besangcon, som utsatt detta täflingsämne, ett försvar för söndagens firande, hvilket var ganska djerft till sina åsigter, men ortodoxt i sins praktiska slutsatser. Han afslöjade sig helt och hållet i sin ryktbara afbandting: ?Hvad är egendom? hvilken han inlemnade till samme akademi. Denna gång, tog den lärda kåren illa vid sig och indrog hans stipendium, och det var till och med fråga om att anställa åtal. Eko-:omisten Blanqui, som fått i uppdrag att granska arbetet, förklarade att det icke innehöll någonting, som gich utom gränsen för den vetenskapliga diskus sionen. Proudhon glömde icke sin tacksamhet mot upphofsmannen till ett så fördragsamt och i sjelfva verket förståndigt omdöme och ansåg sig böra uttrycka den genom att tillegua honom sin andra afbandling. Det var är 1842. Sociulismens nye apostel hade alltsedan år 1832 varit bolagsman i ett departementstoktryckeri. Han lemnade det, för att i Lyon deltaga i ledningen af ett transportföretag på Saöne och Rhöne. Det berättades, att fan vägrade dela inkomsterna af detsamma, trots de förbättringar, han infört deri. Hans båda abeten la Creation de Vordre dans Vhumanite och isynnerhet hans: ?Systeme des contradictions conomiques, det mest betydande af alla hans arbeten, fullbordade att göra honom till en af cheferna för den spekulativa ekonomien. Men han var då känd endast al ekonomerna och af ett. litet antal adepter eller nyfikna. Man nämnde hans namn med ett slags hemlighetsfullhet. Det var på samma gång en gäta och en hotelse, den jag vel icke i hvad för tyskt moln insvepta kommunismens fruktade fana. Februarirevolutionen ställde honom i full dager och skapade ät honom dex roll som är allom bekant. Proudhons entusiastiska beundrare ha velat göra detta kraftiga iörstånd till en upp: tinningsrik tänkare och denne originelle författare till en djupsinnig ekonomist. Han var hvarken det ena eler andra. Han var uteslutande en stor polemiker. Vill detta då säga, att hans systemer voro så osammanhängande, som somliga påstå, hvilka i honom endast se en paradoxcharlatan? När man läst hans böcker finner man tvärtom. att de särskilda delarne af hans teori förbinda sig med en viss uppfattning af menniskan och verlden, en absurd uppfattning, om man så vill, men som förklarar det ötriga. Ur den tyska filosofien och sina egna betraktelser hade han hemtat den doktrin, som vi här vilja sammanfatta på några rader: Det tinns, enligt hans mening, hos menniskan två tydliga och motsatta tendenser: den ena är instinkten, spontaniteten, den passiva delen af vår natur, som uppenbarar sig genom lättrogenheten, vidskepelsen, religionen, traditionen, hörsamheten för mysteriösa eller oberättigade auktoriteter. Allt detta kallas i det metafysiska systemet Gud: i det ekonomiska systemet egendom eller kapital; i det-politiska makt eller regering. Den andra delen af vår varelse, den enda goda i Proudhons tanke, är friheten, forskningen, den aktiva menniskan, menniskan i opposition mot Gud, då detta heliga namn gilves åt alla instinktens lättrogenheter och blinda underkastelser. Mellan dessa båda delar af menniskonaturen är det en strid på lif och död. Framsteget består i allt hvad den sednare vinner at den förra och är först fullbordadt när den har lyckats alideles döda denna. Gud är således det onda. Gud bör således så snart som möjligt utgå ur mensklighetens tanke och samvete. Häraf dessa så ofta åberopade hädiska fraser, i hvilka han gifver honom sitt afsked, kallande honom antimensklig, anticivilisatör, antiliberal.? Samma epiteter kunna användas på kapitalet, en gammal drägt, som ijenat den uppväxande menskligheten, men som hon nu bör lägga af. Haraf den rena och enkla egendomen satt i stället för egendomen med de följder, den medför, och kreditens kostnadsfrihet, uppkommen genom afskaffande af ränta på kapitalet. I kraft af samma logik, är auktoritetsgrundsatsens gid förbi ej mindre än Guds och egendomens, denna stöld, som några begå mot alla. Regeringarnes afskaftande benämnes med ett ord, som är djupare än det förefaller och åt hvilket ett bindstreck skänker mera kraft: An-arki. Se der hemligheten af de excentriciteter i detaljerna, genom hvilka Proudhon oaflätligt väckte förargese hos och uppskrämde ett samhälle, som ännu icke känner sig moget för ateism, eganderättens afskaftande och anarki. Huru stor anpart häri man än må tillskrifva hans inbillningskrafts hugskott och nycker, hvilka man liknat vid pistolskott, som någon skulle roa sig med att afskjuta på gatan för ait upphetsa de förbigående och locka folk till fönstren, så visste han dock bättre, än man iallmänhet tror, hvad han ville säga, och jag fruktar att dette var så mycket värre! Det fanns djupsinnighet i många af dessa hugskott och förmenta snedsprång. Vi ha, trots hans polemik med Bastiol, trots flera bland hans skrifter, trots hans famösa folkbank, hvars fall man så väl förnice tviflat nå att han var in hana fide.