Aftonbladet – 1 mars 1865, sida 3

något förbi stationen. otjenlig, och railerna hala. raäckligt antal bromsar. : . På fråga om den fart, med hvilken han skullt tilltrott sig att gå utför lutnmgen vid Sandsjö. I svarade han: i torr väderlek med 1!2 å 2 mils fart; i dålig väderlek, då railerna voro hala, med minskad hastighet. Det händer ganska ofta, att man vid sådana tillfällen, med iakttagande af I största försigtighet och oaktadt tillitande af alla I bromsar ändå icke kan stanna i rättan tid, till stöd hvarför vittnet berättade just i fråga om Sandsjö station följande: . Då södra stambanan öppnades, hade vittnet Tfått u pdrag, att nedföra ett tåg till Sandjö, bestående ef 2 lokomotiver under ånga, 3 lösa lo(komotiver samt 5 å 6 godsvagnar. Vittnet hade icke förut passerat vägen och derföre iakttagit stör sta försigtighet; men det oaktadt hände honom vid nedgåendet på utförlutningen till Sandsjö station, att oaktadt alla tenderbromsarne blefvo i god tid använda och oaktadt han kastade back å de tvänne under ånga varande lokomotiverna, unde han ändå icke stoppa tåget, utan gick Väderleken hade då varit ittnet omnämnde likaledes huru ett dylikt fall inträffat med ett tåg, som han förde vid Lagmansholm i närheten af Alingsås. Vid nedgående på utförlutningen derstädes mot stationen, hade iInträftat, att oaktadt vittnet i rättan tid afstängt ångan, bromsat i tid och vidtagit alla möj liga försigtighetsmått, hade han ändå icke kunnat Stoppa å bestämdt ställe. Tåget hade varit ett blandadt och bestått af 21 vagnar. Säådant hade händt vittnet åtskilliga gånger, då railerna varit hala; ja till och med, då vittnet fått med lokomotivet ensamt, när snö eller is ommit emellan tenderbromsen och hjulet, så att bromsen ej gjort tjenst. Säsom princip för bromsning iakttog vittnet, att gifva signal derom, sedan han användt tenderbromsen, men fann att han ej hade tågets fart i sin hand. Stoppsignal från stationen hade vittnet alltid respekterat. Eldaren Möller upplyste, att han varit eldare på det ordinarie tåg hvarom här är fråga. Då detta stannat på behörig plats vid stationen, hade vittnet sysselsatt sig med sina åligganden. Efter en stund hade lokomotivföraren Lundahl upptagit klockan, sägande: Nu ha vi stått här presist 10 minuter, och det ser ut som wvi skulle komma sent härifrån. I detsamma observerade de derefter skedde sammanstötningen. Domh. Såg vittnet sjelf på Lundahls klocka? Vittnet. Nej, men jag såg Lundahl se på den och hörde honom haiva förenämnde yttranden. Domh. Grundar vittnet sålunda sin utsago endast på hans uppgift? Vittnet. Nej, Jag litar äfven fullkomligt på egen öfvertygelse och tar på min aflagda ed att tidskilnaden mellan ordinarie tågets ankomst och sammanstötningen utgjorde minst 12 minuter. Domhafvanden gjorde vittnet uppmärksamt på att andra vittnens uppgifter stodo i strid med Möllers i detta fall. Vittnet (hvars personlighet ingaf mycket förtroende). Det kan jag icke hjelpa. Jag hartagit hvad jag yttrat på aflagd ed. Hr Staaff, som erinrade, att vittnet uppgifvit 12 minuter såsom minimum, frågade, om vittnet ej kunde utsträcka tiden till 13 minuter. Vittnet. Det tror jag nästan, att jag skulle kunna göra utan att säga något, som ej vore sannt; men jag vill icke göra det, emedan jag vill stå till svars inför mig sjelf med hvad jag vittnar. Lokomotivföraren Westerström. Stadgandet om att lokomotivförare ej fick lita på bromsarne, förklarade vittnet vara i de flesta fall omöjligt att tillämpa. Med tenderbromsen ensam, ansåg han sig icke kunna reda sig med mer än 2 å 3 vagnar om han skulle kunna med säkerhet föra dem, och såframt han skulle kunna stanna, då stationsinspektorerna visade stoppsignal. Hade jag fått ett sålunda sammansatt tåg. som det extratåg Riex förde, skulle jag med tenderbromsaren ensam knappt vågat gå ner på utförlutningen. Tågets bromsar voro i hvilket fall som helst otillräckliga, synnerligast som railerna voro hala. Förutsatt att bromskarlarne äfven extratåget uppe i kurvan, och minst 2 minuter gjort sin skyldighet, skulle jag icke utan iakttagande af största varsamhet vågat mig ned på utförlutningen, äfven om jag börjat nedstiga derpå med endast eller ) mils fart. Vittnet hade icke så noga sett terrängen vid Sandsjö, emedan han alltid gått der då det varit mörkt, men så mycket kände han ändå om stationens läge, att det icke var någon lätt sak att, kommande utför lutningen derstädes med ettså sammansatt tåg, stanna utanför stationen, helst då man icke var beredd derpå. Såsom bekant är, hade Riex ingen order att stanna vid Sandsjö, utan gå förbi der. Vittnet redogjorde derjemte för skilnaden mellan tomma och belastade bromsvagnar, uppgifvande att två tomma sådana svarade mot litet mer än en. : Vittnet hade alltid respekterat stoppsignal, utom vid Wieslanda och Hör, hvarest å första stället semaforen icke synes förrän tätt inpå frindarne och å det sednare icke förr än man ommit ner vid perronen. Angående varningsanslaget sade sig vittnet icke ha sett det, men väl hört talas om att det funnits, likasom att lokomotivföraren Malmström skulle blifvit förbjuden att backa inne på stationen. För sin egen del ansäg vittnet, att en lokomotivförare, som kände sina åligganden och sitt ansvar, icke behöfde bry sig om en dylik order. Malmström, förekallad och tillfrågad härom, uppgaf. att maskimngeniören Johansson en gång i fjol somras tillsagt honom, att han icke fick backa inne på stationen vid vexling af vagnar och spår, äfven om man visade stopp. Herr Johansson anmärkte, att det var ett fullkomligt misstag, att han gifvit någon order att ; förbi stoppsignal. Hans tillsägelse hade enast afsett, att man icke inne på stationen i törenämnde fall skulle använda större fart, än att man kunde stanna utan backning. Vittnet tillade vidare, att utan att belasta bromsvagnarne, skulle han aldrig gått med ett så sammansatt tåg, som det af Riex förda extratåget. Löjtnant Bergström. Har vittnet fört något tomvagnståg med belastade bromsvagnar? Vittnet. Nej. men jag har icke heller fört och skulle aldrig åtagit mig att föra 19 tomvagnar från Nässjö till Sandsjö med endast två tomma bromsvagnar, hvilket föröfrigt strider emot reglementet. Löjtnant Bergström. Det tillhör väl ej vittnet att. tolka reglementet? Ofverste Beijer. Det är naturligt, att friktionen är helt olika mellan lastade och toma bromsvagnar. et största tåg vittnet gått med i de svåra lutningarne vid Rolöf, 1:100 på 9000 fot, och vid Ortofta 1:100 på 6 å 7000 fot, hade varit 38 lastade vagnar, passagerarevagnarne inberäknade ; men vittnet hade alltid sett till, att tillräckligt många bromsvagnar funnits och sagt till derom vid stationerna. Vittnet hade varit lokomotivförare sedan 1858 och fört alla slags tåg. Lokomotivföraren Lundahl, som förde ordinarie tåget den 23 December, berättade att tåget kommit till Sandsjö i föreskrifven tid. Efter att der uppehållit sig en stund, hade han upptagit klockan, då han funnit att tåget redan stått der 10 minuter, hvarföre han yttrat till Möller: Det ser ut som vi ej skulle komma tidigt härifrån?. För öfrigt hade han samma utsago som denne. Domh. Sag vittnet på klockan? Vittnet. Naturligtvis; har jag ej tagit det på min ed? Tidskillnaden var som jag sagt minst