Aftonbladet – 1 mars 1865, sida 3

Domh. Är vittnet säker på att det var 10 mi nuter? Vittnet. Ja, jag iakttog tiden så mycket nog grannare, som jag dagen förut blifvit uppmärk samgjord vid en station, att jag kom fram någo för tidigt. På hr Staaffs frågor svarade vittnet alldele: detsamma, som alla föregående, att stadgande om att lokomotivförare icke fick lita på brom sarne, i de flesta fall var otillämpligt; att dera: användande berodde på farten, stigning opp elle: ned, tågens sammansättning, lastning, railernas halhet m. m., hvilket en lokomotivförare måste iakttaga och derefter rätta sig med stöd at erfa renheten. Uti ifrågavarande fall skulle vittnet trott sig kunna nedgå på lutningen med 1 mils fart, dock med iakttagande af det försigtighets. måttet att ha bromsat på horizontalplanet, och sedan låta bromsarne sitta till ända nedför lutningen, förutsatt att vittnet skulle stanna utom vexeln. Om bromskarlarne deremot, som på nu ifrågavarande extratåg skett, icke gjort sin skyldighet, skulle sannolikt detsammma händt HKonom som nu träffat Riex. På den frågan om lokorzotivförarne alltid respekterat stoppsignal svarade vittnet, att detta hade många lokomotivförare icke gjort, utan ingätt på stationerna, fastän semaforen stått för stopp, likväl endast när man kom från motsatta sidan och ej behöfde gå förbi densamma. Detta hade varit praxis på många ställen redan medan vittnet varit eldare, och passerat utan minsta anmärkning. Först i fjol somras hade det blifvit förbjudet. Intendenten Frykholm (med uttryck af förvåning). Hvar, har så tillgått? Vittnet. Ah, jag kommer icke ihåg alla ställen; men t. ex. vid Stehag, Akarp och Eslöf. Intend. Frykholm. Någon order derom har aldrig varit utfärdad; men lokomotivförarne hafva gjort det ändå. Då tåget icke kom från den sidan, hvaråt semaforen stod, brydde man sig icke om att fälla ned armen. Intendenten frågade vidare Lundahl om han sjelf kört något ordinarietåg, som på dvlikt sätt icke iakttagit stoppsignal. Vittnet. Nej, men såsom eldare på dylika tåg har jag många gånger iakttagit det. Hr Staaff. Kan vittnet påminna sig om nåson högre jernvägsembetsman varit närvarande och åsett dylika öfverträdelser? Vittnet. Nej! Vittnet, som sednast fört blandade tåg, uppgaf det högsta vagnantal han fört på svårare utningar, såsom vid Örtofta, till 20, dervid han naft 3 å 4 bromsvagnar utom tenderbromsen, inmärkande att vid Hör synes semaforen allscke, hvarföre en karl vid vexeln der med flagga alerar om stationen är öppen eller icke. ntend. Frykholm. Hvad är orsaken till att vittnet vid det preliminära förhöret inför genealdirektör Troilius icke uppgaf, att han sett på dockan? Vittnet. Jag blef aldrig tillfrågad derom; men då liksom nu uppgaf jag tiden till 12 minuter. Int. Frukholm. Vittnet blef icke heller nu af lomhafvanden tillfrågad om han såg på klockan. Domh. Jo! Int. Frykholm. Har vittnet icke kört utför lutvingen till Sandsjö med 20 grusvagnar, dels Iatade, dels olastade och blott 2 bromsvagnar. Vittnet. Visserligen, men det var ett helt anat förhållande med dessa vagnar både hvad mörjning och andra på farten inverkande omtändigheter beträffar. Härmed afslutades förhöret med de af Riex nkallade vittnen; hvarefter hr Staaff anhöll, att fven få höra de lokomotivförare, som å hans notparters sida blifvit åberopade. Detta kunde aturligtvis icke förvägras;. men vi uppskjuta redoörelsen derför tills i morgon.