Aftonbladet – 1 mars 1865, sida 3

) JOFNVaägSolycEan vid Sandsjö. it (Redogörelse af Aftonbladets referent.) t; Vi meddela i dag fortsättning på vår i gårdagens blad började redogörelse för den )sednast vid Komstad hållna undersökningen. Riox vitinen Innan dessa förekallades, begärde domhafvanIden att få veta i hvilka omständigheter vittnena skulle höras. Hr Staaff sökte redogöra derför, anseende nödigt att känna en mängd förhällanrv Iden, för att kunna bedöma i hvad mån Riex kan anses såsom vållande ti!l olyckan och begärde, att för detta ändamål få några frågor framställda till dem. Domhafvanden. Var god och diktera frågorna : jag skall i Hr Staaff dikterar följande frågor: . 1:sta frågan. Ar det stadgande, som mot Riex Jåberopas, utt lokomotivförare i intet fall får lita på bromsarna icke vid många tillfällen omöjligt att tillämpa ? Under denna fråga inbegrep hr Staaff äfven åtskilliga bifrågor om tägens tyngd, dess verkan på farten vid lutningar m. m. 2:dra frågan. Med hvilken fart anse sig lokomotivförare berättigade att med likartade tåg och under liknande omständigheter nedgå på lutningen mot Sandsjö station eller andra likaI dana lutningar? 3:dje. När bromsning i detta och liknande fall egt rum, när bör och plägar den vidtagas, för att stanna tåset i rättan tid? 4:de. Har reglementets stadgande om stoppsignal medelst semafor och stängda grindar varit tillräckligt, för att skydda station, eller har licke under längre tid och vid flera tillfällen lokomotivförare utan anmärkning ingått på statioI nen, trots sådana signaler, och har man icke till och med ansett erforderligt att låta en karl från vexeln, utan afseende på öfriga stoppsignaler, låta med flagga signalera om stationen vore klar eller icke, synnerligast vid sådana stationer, der semaforen åt ena eller andra sidan varit föga eller alls icke synlig? Ste. Blifva lokomotivförare uppmärksamgjorda på de olika förhållanden i afseende på fiarten, som måste iakttagas på olika lutningar? Anställes med dem examina för utredande af, huruvida de ega tillräcklig insigt i allmänhet och särskildt kunskap om iakttagande af lagom fart, Iför att kunna stanna vid stationerna, utan att tillita bromsarne? 6:te. Sandlådornas verkan och beskaffenhet samt huruvida lokomotivförarne icke blifvit förbjudna att backa inom stationerna ? Hr Staaff sade sig särskildt vilja fästa uppmärksamheten på sättet för lokomotivförares antagande, emedan han hade sig bekant, att förfarandet i detta fail vore sådant, att jernvägsstyrelsen icke alltid egde full garanti för lokomotivförarnes skicklighet och duglighet för sina ansvarsfulla poster. För bedömande af Riex sak vore denna omständighet af vigt, emedan deraf i viss mån berodde huruvida den olycka som timat, om Riex ansågs ha del deri, borde tillskrifvas vårdslöshet å hans sida eller ren okunniget. Riex upplyste, att han icke undergått någon examen i maskinlära, såsom reglementet föreskrifver; han hade icke heller erhållit någon undervisning i tillämpningen af reglementets föreskrifter. a Maskiningeniör Johansson. Det är icke vanligt, att lokomotivförare examineras i maskinlära. Man anser den bästa lärmästaren för dem vara erfarenheten. Efter att hafva varit eldare i ett år, hvarunder de lärt sig maskinens handterande, blifva de antagna till lokomotivförare om de anses ega duglighet att föra tåg. Reglementet föreskrifver visserligen examen i maskinlära; men nägra föreskrifter om dess hållande hafva hittills ) ej meddelats af styrelsen. : . Domh. Står det ej äfven i reglementet, att de skola vara eldare i 2 år? f Hr Johansson. Jo, men vi ha erhållit order, att icke mer än ett år behöfdes. Den hastighet ! hvarmed statens jernvägar tillväxt har gjort detta till nödtvång. Int. Frykholm. Man har i detta fall tagit andra länders erfarenhet till exempel, der det tillgått på samma sätt utan att någon våda följt deraf. Den praktiska erfarenheten är den bästa : undervisningen, och då befälet ansett en eldare kompetent att föra tåg, har han antagits till lokomotivförare. Jernvägarne hafva växt fortare, än att man hunnit gifva lokomotivförare någon :; grundligare teoretisk undervisning, för hvars medelande dessutom intet lämpligt undervisnings-4 verk finnes. e Hr Staaff. Huru tillgår det första gången en eldare uppdrages att föra tåg? Hr Johansson. Han får först göra försök med att föra ett godståg eller mindre farligt tåg ett stycke väg under en äldre lokomotivförares uppBigt. Hr Staaff. Följer ingen af befälet med. för att förvissa sig om den sökandes kompetens? Hr Johansson. Stundom, men dermed har man sällan tid. Hr Staaf. Det var just detta jag ville veta, att ingen af betälet tager kännedom om den sökandes kompetens, utan öfverlemnar detta åt en underordnad persons utsago, som dessutom endast sättes i tillfälle att under en helt kort resa pröfva den sökandes förmåga, förklarande hr Staaff vidare frågor i detta fall obehöfliga, då han fått dessa förklaringar till protokollet. Härefter förekallades vittnena hvar för sig och fingo besvara de framställda frågorna. Vi tilllåta oss anmärka att alla de åberopade lokomotivförarne syntes vara skicklige och kunnige män i sitt fack samt sjelfständige i sina omdömen. Lokomotivföraren Carlbourn. På första frågan svarade vittnet: Jo, det har visat sig många gånger, att man icke kan lita på tenderbromsen ensam, synnerligast med tyngre tåg. I torr väderlek, då railerna ej äro hala. kan man på sin höjd föra 10 å 12 lastade vagnar med tenderbromsen ensam, men dervid måste mycken försigtighet iakttagas. Vid ett så stort tåg, som ifrågavarande extratår, då railerna dertill voro hala, var tenderbromsen otillräcklig. I dylikt fall måste man ovilkorligen lita äfven på deandra bromsarna. Det är naturligt att ett sådant 1 tåg äfven stannar till slut, om endast tenderbroms v användes, men dertill fordras ganska lång sträcka, r då railerna äro glatta, i hvilket fall man ändå åker fram ett godt stycke. Vid dylika utförlutv ingar, och då man har tunga tåg, händer detls äfven under ogynnsamma omständigheter att jr man oaktadt iakttagande af allrastörsta försigtighet ändå icke kan stanna på bestämdt ställe, oaktadt användande af tågets bromsar. i Domhafvanden. Anser vittnet sig hafva kun-f nat stanna med ifrågavarande extra tåg utom ls A ov BN St H(DO c RM MM AM Han I AM Ls 4 FA MA PA PD HON AA AA AA —— stationen? ti Vittn.t. Jag tror det, förutsatt att bromskar1 lane aktat på mina bromssignaler. D Int. Frykholm. Är vittnet icke angeläget om Jlo att afstänga ångan först och derigenom småningom sakta farten innan han anlitar bromsarne u för att stanna? i Vittnet. Jo, och jag försöker först att stanna b tåget med egen broms, men känner jag att jag o derigenom ej får farten i min hand, anlitar jag genom signal de öfriga bromsarne. . k Int. Frykholm. Jag förstår icke hvartill alla 9 dessa frågor skola tjena? Hr Staaff. Jo, jag önskar få dem besvarade, It emedan jag hoppas på vetenskaplig väg kunna la få utredt, att det varit omöjlig: för Riex attunder förhandenvarande ogynnsamma omständigheb ter och med det antal bromsar extratåget hade js stoppa detsamma utom stationen, äfven om fart ten vid nedgåendet på utförlutningen varit alldeles upphätd. te På fråga, hvilket var det tyngsta tåg vittnet fört, upplyste Carlbourn, att han fört 35 tungt lactade vagnar af AmMmlkrng ACA pantnare tigt art I 1