Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 3

En liten vinter-utfiygt. (Slut fr. gårdagsbl.) Jönköpings hotell (under ledning at herr Theodor Blanch) har i de sednåre åren icke -blott utvecklat sig till någonting i botellväg ytterst aktningsvärdt, utan nästan blilvit en barmhertighetsimättning, liksom dessa hospitaler på Alperna, der den förlorade vandraren smånivgom återfår lif och hemtar behöflig kraft till fortsatt pilgrimsfärd. Utfrusen, sönderskakad, gäckad på lifvets förhoppningar, helsar man men oskry mtad glädje den välvilliga värden, som egenhändigt öppnar för en dörren till ett väl uppvärmdt rum och bjuder en att tagu plats 1 en mjuk soffa, måhända till och med frestar en med en elegant dublett i sin nästan magnatmessigt utstyrda praktväning två trappor upp. En smakfullt dekorerad .matsal med tillhörande smakfullt redigerad masedel erbjuder er en icke mindre oemotståndlig frestelse; det hela är tull komligt ?eomme il faut , inbegripet sjeliva de hyggliga och nätta log ments-vppasserskorna, som oupphörligt tladdra at och an i korridorerna, alltid äro tillhands, aldrig sofva (eller åtminstone aldrig mer än en timmas tid i förbitarten), men alltid se lika glada ut tör det och alltid äro lika vakna och qvicka i vändnivgen. När det, såson just nu var fallet, iuträffar, att jernvägstågen vid vintertiden för tlera dagar stoppa i Jönköping, förvandlas hotellet efterhuud till ett tormligt karavunserai, otaliga sjubb skinnstulubber hvimla då i alla trappor, matsalen genljuder af främmande tungumål, portvakten expedierar den ena telegratdepeschen efter den andra, herr Blanch — vexlar pengar. Bäst man går der i sin trappa eller just som man skall sätta sig till matbordet — hvad ser jag? Hvilket oförmodadt möte! Hvilken ötverraskning! En vän, som jag icke selt på trettio är, en notabilitet, som jag trodde vara trettio mil härifrån! Och helsningar, och fotskrapningar, och handslag, och utbyte af cigarrer eller fotogratier! Annu en gång, ?hvilken öfverraskning, hvilken öfverraskuing!? Den första aftonen gick, och gick förträffligt. Och det blef natt.