Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 3

zon tjenst med det han sagt. Ett ögonblick såg han henne bevekande tillbaka in I ansigtet. Men det hjelpte icke; Hon stod upp, vände sig ifrån honom och gick ut på den fria, friska gräsvallen, der hon-uppsökte sin gamla plats bland de andra .hustrurna. Carl-Johan förblef en stund sittende hos henne tills hon klagade öfver: frysningar och ondt i bröstet. Då följdes de begge syskonen hem, utan att någon komihåg att plocka midsommarsrosor på den blomstrande ängsrenen. Sannolikt tänkte ej heller Gu nerus derpå, der han gick några fot efter dem, utan att ge sig tillkänna. När de begge syskonen kommo hem, följde Carl-Johan henne in i stugan. Den var allleles tom nu, ty alla voro borta och den lilla sossen var uppe hos en hemmavarande tös Ötregården. Så snart de kommit in, kastade sig Maroreta på en bänk, satte derpå begge händerna för ansigtet och gret. — Han förstod väl att det var mera af svaghet än af ingslan, men det var icke bättre det. Och han kunde blott stå handfall:n och se på. Åh, Gud!? — snyftade hon — hvad månntro det väl skall bli med allt detta till slut! Den som ändå vore död ifrån all det. elände, som går omkring på vår jord!? ?Trösta dig?, sade han, trösta dig för all del; det har ju i allt fall ingen olycka händt.? Nej! hvad skulle väl händt?? sade hon neh stödde sig upp på armbågen. Men nu kan du få gå, Carl Johan! Det är nu bra igen.? (Forts.) rr — Ena dyrbar docka, Osterrikiske gesandten i Paris, furst Richard Metternich, har en liten dotter, som är 8 år gammal. T:ll dennas födelsedag hade baron Rotschild låtit förfärdiga en docka