Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 3

De neapolitanska klostren ). (Efter Misteri del chiostro napoletano. Memorie d Enrichetta Caraccioto de principi di Forino, ex-monaca Benedettina. Firenze 1864.) Vid denna tid förbarmade sig Försynen ölver benne, i det att hon fick till eällskap en person, hvars själ sympatiserade med hennes egen. Anda dittills hade blott en enda qvinna visat henne vänskap, och denna hade dött i en plågsam sjukdom. Enrichetta hade också förlorat sin faster, hvilken som abbedissa efterträdts af en nunna med en från hennes mycket skiljaktig karakter. Intet band af ömhet gjorde således henne ensamheten drägligare, när man satte under hennes uppsigt en ung faderoch moderlös pensionär vid namn Chiavina. Chiavinas utseendeX, säger hon, var epglalikt; hennes drag voro regeibundna och ingen kunde undgå att röras af vehaget ) Se A. B. n:r 35, 38, 39 och 42; ES RSS RRGLEAr, rn, JRR G ViN EOS