Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 3

Nästa morgon klockan half 5 bulining på alla dörrar hotellet rundt och ljudlig tillsägelse att — man icke behöfde vakna. ithy att jernvägstäget fortfar att vara stoppadt ; snötall på södra linien, ingen möjlig: het att komma fram! Nåväl — vi låta bli att vakna. Frampå dagen skulle man emellertid bese Jönköpings stad. Des är vacker som alltid, och den växer så man hör det. Jag bar en halftimma stått och beundrat Vettern, uppfylld af is (hvilket dock icke hindrar de två små isångbåtarne att ännu alltjemt slå sig fram och underhålla förbindelsen med kusterna) och dess höga stränder, spelande i ett förtrollande fantasmagori al färger. och belysnivgar. Jag har besökt den sekulariska tändsticksfabriken, likaledes Munksjö pappersbruk, hvars väggpapp i långa banor? har en icke mindre vacker bana för sig. Af egen erfarenhet hoppas jag snart kunna bevittna detta fabrikats tförträfflighet och skall då icke undandraga mig från att med mitt vittnesbörd träda äfven offentligen fram i brukets bekania samling al testimonia eruditorum virorum? ; hvad jag redan kan rekommendera hvar och en, som anländer till Jönköping, är att taga sig en liten spatsertur ut till Munksjö (tio minuters väg) och der göra sig personligen bekant med en anläggniovg, som i fråga om maskinernas fulländning och det omsorgsfulla. tör att icke säga eleganta, i hela anordnin gen nästan förtjenar namn af ett litet prakistycke och i hvad fall som helst ut ör perlan i Jönköpivgs lokala industri. Jag har likaledes sätt båd länge och väl och gapat utanför herr Paulis sannskyldiga Parisermagasin för inföd a? parfymerier, en märkvärdirhet i sitt slag, som verkligen icke mångenstädes har sin like. Jag har hängt? en halftimma i herr Nordströms storariade bokhauvdel, ett etablissement. lika fördelaktigt vittiande om ortens intel ligens, som om egarens drift och utvidgade .flärsverksamhet. Andtligen kl. 12 5e. m. alla man ner till jernuhangården ör att mottaga det väntade Stockholmståget! Stockholmståget framme på sin gilna minut. Fortsätter? Nej! Tåget stoppar här; snöyra på södra Lnien. Annu mera snöyra på södra linien? wTio alvars höga druvor, mina herrar! skyhöga, mina herrar!4 Godt. Ett tjog nya resande till hotellet. Åter bekanta och gamla vänner! Surpriser. uvlädjeutrop, omfamningar. Derefier ev. upprymd middag med tisk direkte från Gö-. teborg och anekdoter från Stockholm, deribland den allranyaste Sv. Hedins, (öt versättning från fravuskan och temti år gammal!). Och vardt detta den andra dagen. Nästa morgon kl. 4 !2 våldsam bultning på ulla dörrar: Intet tåg!sof i ro! För middagen fillbragt på ungefär enahandr -ätt, som gårdagens. Eftermiddagen kl. mellan 4 och 5 äter alla man ner till sta uiionen. Men denna gång — inträffade ej heller tåget norrifrån. Sioppning vid Warwoita, mina herrer! yrvider både på norra och södra linien! Denna middag mäste ntagas utan göteborgsfisk och utan nya stockholmsanekdoter. Först sent på qvällen anlände de resande rån Stockholm och Göteborg, — de hade rån Wartofta måst taga skjuts, de hade vältat omkring i snödrifvorna, de voro förvängna af svält och köld. Endast och allena br Theod. Blanch har räddat dem ät läderneslandet och deras familjer. Den fjerde dagen ännu ingen förändring. Emellertid hafva några enskilda telegrammer ankommit söderifrån; 500 man sades vara nte på linien, sysselsatta med skottning, (enligt andra: 30007); mellan Malmo och Lund vor redan klyrt och man avancerade norrut med jättesteg. Genom Jönköpinge hotell började susa liksom en svag luftning af hopp och tillförsigt; visserligen voro vi innu, och på andra dagen, atskurna från hela menskligheten, bäde den norra, vestra ch södra, men det tecknade sig dock till ett slut på vår tängelsetermin och efter : fhället krigsråd lagade vi oss i ordning till att följande morgon våga ett för-ök, alldels oberoende af hvad underrättelser Jönköpings station tilldess må:te hafva erhällit eller icke erhållit. Till Nässjö kunde vi alltid med säkerhet komma, ja, jern vägsstyrelsen ville till och med frakta oss vodhetsfullt ända ner till Eimhult, derefter inge det på omständigheterna bero. För vär egen del ansägo vi oss på grund ai våra privata (alltid privata) depescher berättigade att bjuda dessa omständigheter -petsen och att tro oss vara starkare än värt öde. När vi om morgonen den femte dagen omsider stego in i vära kupeer, var det med en känsla af en viss heroisk storhet; vi kände oss som initiativets män, hvilket skulle bana vägen för norden, vore vi händelsevis dömda, att liksom Franklin bland ishafvets flytande berg, förkomna bland der skånska slättbygdens snömassor, hoppades vi, att det allud etter oss skulle uppstå nägon Mc Clintock för att åtminstone uppsomla våra ben för ett blifvande jernvägsmuseum, men å andra sidan — lyckan står dem djerfvom bi, kurage! framåt! friskt mod, I gossar blå! Jag har redan gått händelsernas utveckling i förväg och berättat, hurusom vär minnesvarda expedition i sjelfva verket lyckades battre, än någon menniska i Jönköping väl vågat föreställa sig. Vid de olika stalionerna neråt landet upptogo vi efterhand diverse passagerare, som der blifvit flera dagar förut stoppade, och vi kopplade allt fler och fler vaggouer vid vår seger ss