Aftonbladet – 22 februari 1865, sida 3

Tyska nationallycenm i Stockholm. I Postoch Inrikes Tidningar n:r 35 för der 11 dennes förekommer en notis med ofvanstå ende ölverskritt. angående den nya rektorns hög tidliga installation den 9 dennes. Denna notis, fastän den synbarligen bär en officiös prägel, bör likväl så tillvida rättas, att ej alla lärare vid nämnde lyceum dervid varit närvarande, ty undertecknad, då ännu den ende ordinärie lära: ren vid Lycei litterata afdelning, var hvarken I med vid installationen i skolan eller vid installa. ticnsmiddagen på börsen. Som det kan vara af intresse för allmänheten och isynnerhet för tyska församlingens medlemmar, af hvilka ganska få ega närmare känne. dom af omständigheterna, som föregått detta rektorsval, vill jag här lemna en kort berättelse derom. med lagligt ansvar för samtliga uppgifters riktighet. . Som tyska församlingen den 10 sistl. Juli å allmän kyrkostämma af ordföranden genom förtigande af min den 26 April inlemna.:e ansökan till rektoratet, leddes till beslutet att hädanefter förena rektoratet vid lyceum med adjunkturen vid kyrkan, hvarigenom jag blef beröfvad min mig enligt lycei stadgar tilltörsäkrade rätt att vara kompetent till rektoratet, så ansåg jag mig ega gan-ka grundade skäl att öfverklaga detta kyrkostämmes beslut och begärde dertöre besvärshöänvisning. Denna lemnades mig till Stockholms stads m. v. konsistorium, hkäledes genom kyrkostämmobeslut den 12 Juli, hvarpå jag den 30 s. m. till konsistorium inlemnåde min besvärsskrift. Men då denna kommunicerades tyska kyrkorådet, så leddes återigen församlingen i kyrkostämman den 18 Sept. af ordföranden, med åsidosättande af sist anförda kyrkostämmobeslut, derhän, att den förklarade konsistorium för icke vederbörlig domstol, hvarigenom likväl konsistorium ingalunda änsåg Hä somindradt, att i utslag af der 3 Nov till all kraft och verkan upphäfva tyska församlingens beslut om rektoratets och adjunkturens framtida förening, samt tilldela mig rät: tighet, att för öfrigt efter befogenhet fullfölja min talan. Detta konsistorii utslag vann laga kraft derigenom, att både kyrkorädet den 11 och församlingen den 20 Nov. fattade det beslut, att ej öfverklaga detsamma. Samtidigt bedrefs likväl saken så, att konsistorium den 29 Nov. missiverade till adjunkt vid tyska kyrkan den tedån då (såsom jag hos konsistorium styrkt) af kyrkorådet och skoldirektionen i tysthet utvalde rektorn, hvilken tfven den 2 Dec. formligen utnämndes, utan att det fästades afseende på konsistorii dom, min förnyade ansökan om rektoratet och på lycei stadgar. Enligt dessa skall vid valet isynnerhet fästas afseende på en lång klanderfri tjenstgörning vid lyceum (jag har varit lärare vid det samma sedan den 1 Juli 1833 och under tiden af vederbörande erhållit berömligt betyg), på utgifvandet af vetenskapliga skrifter (jag har författat flera i min ansökan uppgitna med beröm omnämnda vetenskapliga arbeten och eger utomdess akademiska grader) m. m. Som nu den utnämnde hvarken är lika gammal lärare eller känd såsom författare, ej heller har förvärfvat sig någon akademisk grad, så ansåg jag mig fullt befogad, att den 30 Dec. till konsistorium inlemna en ny besvärsskrift öfver valet, hvarom jag den 10 Jan. genom inlemnande af diariibevis officielt underrättade kyrkorådet och skoldirektionen, samt gjorde vederbörande uppmärksamma derpå, att alla med valet i sammanhang stående mått och steg borde inställas, till dess definitiv dom i saken fallit, för ätt undvika nya forvecklingar. till hvilka jag i motsatt fall vore oskyldig. Icke dess mindre emottoj je till min största förvåning den 6 Febr. ai nspector lycei enligt uppdrag ett tillkännagilvande, att den nya rektorns installation skulle ega rum den hvartill lärjungarne borde infinna sig, och hvartill lärarne inbjödös, samt tillika af föreståndarne en inbjudning till middagsmåltid samma dag på börsen. Härpå svarade jag genast med upprepande af min tförklaring och protest af den 10 Jan. samt med tillkännagifvande, att jag vid installationen endast på uttrycklig tillsägelse å embetets vägnar skulle mfinna mig, samt att jag alldeles icke ville vara med vid installationsmiddagen; och som jag derefter till det förstnämnda ej erhöll någon tillsägelse eller befallning å embetets vägnar, så har Jag ej heller deltagit hvarken i det ena eller det andra, men strax derefter inberättat hela förhållar det till konsistorium, som ännu ej aigifvit någon dom. Såsom häraf synes, har jag, för att ej blifva vidlyftig, endast i största korthet anfört, hvad som oundvikligen till saken hörer, utan att upptaga annat, som äfvenledes står i sammanhang dermed och äfven kan vara märkligt nog. Skulle någon anse sig vara i stånd att bestrida ett enda af de här uppgifna fakta, så må han göra det öppet, och jag skall genast, likaledes öppet, möta honom; dock med någon, som möjligtvis framträder dold bakom anonymitetens såöja, tänker jag alldeles icke inlåta mig. För ötrigt kunna ganska lätt omständigheter inträffa, som uppmana mig att, så snart definitiv dom i 8aken fallit, genom utgifvande af samtliga till detta mål hörande handlingar låta allmtnheten komma till kännedom af detsamma i alla desa enskildheter. Stockholm d. 20 Febr. 1865. C. F. Frisch.