rande dem afgifva förslag. Det säges att denna komitå i det närmaste afslutat sina arbeten. Skulle icke nu kunna händt, att komitn ansett nuvarande pensioner böra höjas, men att den vid framhållande af armåns rättmätiga anspråk häruppå, å andre sidan mäst erkänna billigheten i statens fors dran att, derest den iklader sig kostnaden härför, åtminstone försäkras att denna icke blifver större än nödvändigt är och, i och tör detta, tillstyrkt öfverlåtelse till staten af alla till pensioneringen hörande medel, hvilkas förvaltning, under vissa vilkor och förbebåll, armen utan skada för sig synes kunna aflåta. Har så skett, vore för den kongl. proposition, som till krigsbefälet förväntas, en vida naturligare grund funnen än den, som af insändaren blitvit, såsom den antagliga, framställd. Något vidare skall icke i sak tilläggas. Frågan krätver — och skall säkerligen af krigsbefälet erhålla — en lugn, allvarlig och på inhemtad noggrann kännedom grundad pröfning, vid hvilken icke ekall förbiseg de invecklade och osäkra förhållanden, som uppstå genom kassans oförmåga att, utan statens mellaukomst, uppehålla en nöjaktig pensionering.