Aftonbladet – 20 februari 1865, sida 3

Oaktadt al!t detta och annat, som vi kanhända ej förstått att här vidröra, blir iaktager, kunna tyvärr olyckor komma att inträffa, mem om så skulle ske må vi anse dem som en ny varning och uppmaning till förbättring, ej till split och kif om hvem som varit vållande till olyckan. Låtoss då ej falla på det olyckliga beslutet att häktå eller på förhand döma ohördan den. eller dem, som vi förmoda genom vårdslöshet varit vållande till olyckan! Låt oss betänka att ingen olycka uppkommer utan orsak, och att de flesta sådana äro mer att tillskrifva okunnigheten, än illviljan. Vi äro fullt öfvertygade att lika som Sandsjö station ej blifvit uppsåtligen så illa lagd vid en utförsbacke, som vällat den hastighet att tåget ej kunnat i tid hejdas af en mindre rädig lokomotivförare, illa utrustad med blott tvenne toma bromsvagnar och två å hans bromssignaler ej aktande bromskarlar, har han å sin sida ätven utan uppsåt föranledt den händelse, vi beklaga. Efter ransakningens slut vilja vi söka att bedöma hvem som är den mest skyldige — ej förr; vi vilja då så vidt vi förmå det, sätta oss i den skyldiges ställning, och söka att försvara honom så långt vi kunna samt detta i allt, der hans rätt blifvit förnärmad af vare sig domaren eller hvem helst, — Publieciteten är dertill gagnelig, men :bör ej missbrukas eller hämmande inverka på rättvisans skipande, vi önska blott att domaren i detta vigtiga mål måtte ta sitt embetes värdighet i akt och vara en lika domare öfver underordnade, som öfver befälet vid banen. — Vi medge att hans ställning är mycket svår. Det är ej lätt att kunna frigöra sig från sitt eget stånds fördomar, och rättvist bedöma underordnades pligter vid utöfningen af befat ningar, i hvilka de icke arbetande klasserna hvarken vilja eller kunna deltaga, men icke desto mindre tro sig kunna det oaktadt lätt bedöma. Om jag är ställd vid ratten isnöstormen eller lokomotivförare på en isig bana, skulle jag ej gerna velat höra min tjensteutöfning der klandras af folk, som endast suttit vid. kakelugnen i studerkammaren, och jag skulle ej godvilligt gå i häkte derföre att en tjensteman, som. aldrig frusit om fipgrarne, trott mig styrt fel i snöyran, eller gått iör fort å den slippriga banan, hvilken denna blott som åkande, men ej som körande beträdt. Låt oss ej sluta detta vigtiga kapitel, utan att göra några betraktelser om möjligt in i framtiden. — Det närvarande är och blir belyst, men framtiden är dunkel och det är ovisst om vi ännu en gång skola törna emot samt krossas i följd at för stor och phejdad fart å det tåg, med hvilket vii dunklet rusa framtiden till mötes. — Tänk läsare, buru lumpen är ej den öfvermodige ingeniören, som tror sig ha gjort allt fullkomligt, och likväl har han ej ännu i sin vishet frambragt ett så nödigt och så nyttigt instrument, som en hastighetsmätare för lokomotiver med den reglementerade största hastigheten derå angifven! — Och hvarföre har ej denne i eget omdöme så sakkunnige man antagit de bättre bromssystemer, som begagnas på andra ställen, i stäk jet för dessa hjulförstörande och för fartens hämmande otjenliga närvarande? — Många olyckor kunde då förekommas, som nu utan. hastighetsmätare och med så föga verkande oromsinrättningar äro oundvikliga. Lutningsörhållandet at 1 på hundradet var enligt vårt förmenande ett klokt och för landet ekonomiskt riktigt maximum. Men de många och tätt på hvarandra följande stigningarne och än mer de täta sidökrökningarne voro i sanning en större ekonomisk blunder, som kommer att stå oss ganska dyrt och utgöra tt ständigt hinder för billiga frakter, som ndast kunna åstadkommas genom stora asttrainer. Detta oefterrättliga byggnadsystem må ej fortsättas, så vidt vi ej skola örfela vår eljest hoppfulla framtid. Alla måkrokiga och smäåknöliga banor med i ropar förlagda stationer böra vi insätta ni litanian ; från dem må Gud bevara oss, m bättre stå att erhålla — och deremot innas inga verkliga utan blott föregifna hinler. Dessa välmenta yttranden af en illiterat ch i många stycken okunnig, men dock i itt yrke erfaren och nu gammal lokomotivörare borde för sakens skull ej illa upptas f någon, och minst af dem, som vilja fortara med byggandet af nya vägar tör staens eller enskildes medel. -———E me —