Aftonbladet – 18 februari 1865, sida 3

ningen, der en glad och ogenerad humor laf det bastanta slaget, intagit deras ställe. När man t. ex. i 7Lilla grå gubben? (s. 4) ,läser dennes valspråk i alla öden: L Han säger blott: det ski...? Han säger blott: det ski... Ö Det skickar man sig i.? Joch sedan jemför detta med originalets: Et dit: Moi, je men... Et dit: Moi, Je men... Ma fri, moi, Je men ris! så har man deri ett slående bevis på, huru hårfin gränsen är mellan det i dikten passande och det plumpa, och att den ej alltid bemärkts af öfversättaren. Denna ogenerade hällning i öfversättningen sträcker sig äfven I till sjelfva versens behandling; men dock måIste vi erkänna att bitar sådana som dennåj Kommissarje! Kommissarje! Lifvet af mamsell han tar; Je sess, komsarje! — Nej, det var gement förtal — En kyss han stal. T höra till sällsyntheterna. Äfven bland de öfriga, ej frivola styckena sakna vi några af skaldens mest be Tkanta, ehuru de flesta meddelade äro ganska goda. De äro öfverbufvud lyckligen löfversatta, om än några oegentligheter och plattheter här och der förekomma. Öfversättaren, det blir vårt slutomdöme, är : talang öfverlägsen vår äldste Berangertolkare, Gustaf Hjerta, men kan ej mäta sig med major Staaff, eom meddelat prof af sin öfversättning i Lithografiskt Allehanda, eller med Sven Tröst, hvars i Svensk Månadsskrift införda öfversättvingar från Beranger äro de bästa hittills lemnade på vårt språk. Särskildt förtjenar lvfordas att öfversättaren äfven meddelat musiken till styckena; ty, om också i mindre grad än hos Bellman, hörer hos Beranger musiken ganska väsentligt med till styckena och bidrager att ge dem deras verkliga uttryck och karakter. — Förbehållande oss att framdeles återkomma till en utförligare anmälan af hr C. T. Odhners Sveriges inre historia under Drotining Christinas Förmyndare, önska vi nu endast fästa uppmärksamheten å detta betydande arbete af en ung historiker vid: Upsala universitet, som redan genom föregå ende athandlingar, synnerligast öfver de svenska städernas historia, gjort sig fördelaktigt känd. Hr Odhners arbete är en frukt af vidlyftiga arkivforskningar och belyser på ett ovantadt rikhaltigt sätt den inre utvecklingen under ett det märkvärdigaste tidskifte, hvars yttre historia, fylld af oförgätliga bragders dån, hitills nog uteslutande Jagt beslag på forskarnes uppmärksamhet. Det är sålunda en stor rikedom af nytt, som här bjudes äfven den med vår historiska litteratur förtrogne. Förf. visar sig här, liksom i föregående skrifter, såsom god stilist. — Om arbetets anordning lemna kapitelöfverskrifterna upplysning, få samma gång som de kunna gifva en föreställning om hvad man här må söka. Första kapitlet behandlar, i en ?allmän öfversigt, hela förmyndarregeringen, det andra ?stateforvaltningens organisation?, tredje, fjerde och femte ?den inre förvaltningens tillstånd? (rättsväsendet, krigsmakten, politien, finanserna; kommunikationsanstaler, näringar, industri, handel; kyrkan, undervisningsväsendet, den andliga kulturen); det sjette och sista handlar om land och folk, samhällsklasser och s0ciala förhållanden?. Tryck och papper äro, som vanligt från Norstedt söners officin, goda. Den 400 sidor dryga volymeus pris är 3: 50. — Maria Stuarts Historia, at M. Mignet, hvaraf första delen utkommit i svensk öfversättning å nyssnämnda firmas förlag, bär ett redan länge berömdt författarenamn. En mängd på sednare tider utkomna samlingar af statshandliogar, hvaribland värderika diplomatiska korrespondenser, hafva påkallat en ny populärt-vetenskaplig bearbetning af Maria Stuarts historia, derest det nya ljus, som genom dem blifvit spridt öfver ?denna långa och rörande episod frän sextonde seklets stora revolutioner?, skulle utbreda sig utom de egentlige lärdes krets. Redan 1847 började Mignet, med anledning af Maria Stuarts af turst Labanoff utgifna brefvexling, i Journal des Savants bearbeta detta ämne. Sedandess hafva källorna ytterligare ökats; bland a nat har förf. erhållit afskrifter a hithörande depescher i Simancas arkiver. Arbetet börjar med Marias minderärighet och slutar med spanska Armadens expedition; den nu öfversatta första delen går till och med Marias flykt till England, underhandlingar med den trolösa Elisabeth och begynnelsen af Marias långvariga fångenekap. — Öfversättningen, som vi ej haft tilllälle att jemföra med originalet, synes vara rätt god. Ord vid Juridico-Philosophie Candidaten G. A. Gottmans jordfästning i Upsala domkyrka den 4 Jan. 1865, af C. A. Toren. (Upsala, Edqvist Berglund.) Dessa minnesord öfver den dagen före sistlidne julafton under en skridskofärd drunknade unge mannen, som var så högt värderad och uppburen inom Upsala studentkår, bära prägeln af enkel, men gripande vältalighet och ha ett värde äfven utom kretsen af Gottmans vänner och bekanta. Vi kunna icke underlåta att ur denna minnesskrift citera följande poem, som Gottmans vänner funno nyskrifvet liggande på