Aftonbladet – 15 februari 1865, sida 2

servation, hvari han förordar en prousionel expositionsbyggnads uppförande å förexämnde plats för en blifvande utställning af svenska industriens alster år 1866. Efter uppläsande af denna reservation, fick frih. Knut Bonde ordet och utvecklade i ett längre föredrag, som åhördes med stor uppmärksamhet, arbetets och näringslagstiltningens långsamma frigörande från de: reglementariska föreskrifter och privilegier at alla slag, som bundit desamma, samt hura industrien, småningom bekämpande alla hinder, slutligen genom kolets och ångans kraft söndersprängt alla de förlamande band, som tryckt densamma, och ifrån att vara reglementerad och skråmessig bhfvit fri och sjelfständig. Han uppdrog en historik ötver industriexpositionerna i Europas civiliserade stater, visande hurusom dessa, utgångna ur franska revolutionen och baserade på en sann demokrati, väckt och lifvat alla länder till industriel täflan och sporrat dem till en frisk och välsignelserik utveckling af sina krafter. Frankrike hade i detta fall gifvit ett lysande föredöme. Den första expositionen, anordnad i Paris, utgick ur 1789 års revolution. Sedan följde flera expositioner under kejsardömet, restaurationen, och slutligen den sista stora utställningen 1855. Äfven England hade haft flera dylika stora expositioner. I den derstädes år 1851 anordnade deltog äfven Sverge, men dess första sändning visade sig så obetydlig, att den väckte åtlöje och skämttidningen Pounch föreslog, att de älskande skulle hålla sina rendez-vous i den svenska afdelningen, emedan de der kunde vara förvissade om att bli ostörda. En samtidigt i Stockholm då anordnad exposition i Brunkebergs hotell och några träskjul derutanför, så obetydlig den än var. gjorde det emellertid möjligt att till en del attvå denna skymf. Konung Oscar, varm för den svenska industriens framsteg, skrei sjelf i Aftonbladet en artikel om saken samt ruskade upp de svenska industriidkarne, och en ny sändning afgick till London. som utplånade det första missgynnsamma intrycket af den svenska industriens ståndpunkt. 1855 års exposition i Paris, dervid hr Scheuiz räknemaskin, hr Edlunds dubbeltelegraf m. fl. uppfinningar utgjorde en triumf för Sverge, äfvensom i den sista stora expositionen i London 1862 hade vårt land sedermera deltagit och vunnit aln större uppmärksamhet. Baron Bonde redogjorde vidare för de expositioner som inom landet varit anordnade och framhöll alla fördelar han ansåg deraf ha vunnits, och hvilka som ytterligare skulle vinnas derigenom, att alstren af vårt lands industri blefvo sammanförda på ett ställe, så at man måtte en gång blifva i tillfälle at känna våra industriella krafter, hvilka at oss sjelfva misskändes och underskattades. I den nu pågående striden mellan protektionismen och frihaudelssystemet sku:le en sådan exposition dessutom utölva ett afgö rande inflytande för bedömandet af värt lands verkliga ställning. Härefter ölvergick baron Bonde till frågan om huruvida expositionen borde vars tilliällig eller permanent och sökte visa, att det lämpligaste nu vore, att den blefv tillfällig. Han ansåg tidpunkten ej lämplig för en permanent exposition, hulvua sukligen deriöre, såvidt refere ten kunde fatta, att minuthandlandena, hvilka den nu pågående krisen synnerligast tryckte, skull I lida allt för mycket af en sädan; dessutom kunde man först genom en tilltällig vinna erfarenhet om behotvet och nyttar af en framdeles blifvande )ermanent, son degsutom sannolikt icke skulle unna sommu till stånd så snart, om byggnaden fyr densamma, såsom i regeringens förslog framskymtade, skulle komma att upplöras på vattnet vid Nybroviken. För en provisorisk exposition vore tiden deremot inne at mänga skäl, bland andra derföre, att Sverge på den blilvande expositionen i Paris 1867. hvartill Frankrike anslagit 18 millioner. skulle kunna värdigt uppträda. Man måste dessutom göra något tör uppmuntrandt af konsten och konstifliten. Hvad hade man gjort härför? År 1844 beslots museibyggnaden, som en gång färdig komme att kosta 2 millioner, samt draga en ränta at 120,000 rdr, och samtidigt med de sum-: mor man beviljat för uppförande af dennv byggnad, hade man anslagit 6000 rdr till inköpande af konstalster, hvilka således skulle bo i ett hus, hvarpå räntan uppgick till 120.000 rdr. Härvid sannades det gamla ordspräket: Njugg spar och fan tar. Tiden vore slutligen inne för en tillfällig exposition derföre att vi nu sent omsider genom en sammanställning af allt hvad vårt land producerar af artiklar, som slå till spanns, af våra jordbruksalster, våra mineralier, malmer, metaller och landtbruksredskap sjelfve skulle få insgt om våra krafter och ingifva utlandet förroende till våra resurser och vår produktonsförmåga. Slutligen betraktade baron Bonde expositionen ur ekonomisk synpunkt, görunde en beräkning öfver de fördelar, som derigenom skulle tillskyndas kommunen i sin heihet, och de inkomster staden skulle få deraf. Utan att ha alltför stora pretentioner, skulle man kunna beräkna antalet a resande under expositionstiden till 4000. af hvilka hvar och en depenserade på lefnadskostnad, nöjen och uppköp 10 rdr om dagen, hvilket för 90 dagar gjorde en summa af 3,600,000 rdr. Här.ill komme Stockholms egen befolkning, uppgående till AA AAA a