Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 3

Fullmäktige dafva härmed till bembötande upptagit hvarje anmärkning af något poositivt innehåll. På granskning af hrr revisorerss många reflexioner och konklusioner hafva de ej kunnat inlåta sig; men anhålla duck an få tilllägga några ord i allmänhet. Fullmäktige emtottogo upp: raget om länets anskaflande under: sbrhållanden, som särdeles tryckande inverkafle på penningemarknaden i Europa. Allmänt kända, som de äro, behöfva de ä här närmare framställas; och fullmäktige kunde ej mer ön andra vid sina finansiella operationer undgå följderna deraf. Att söka mildra dem, så vidt det stod i deras makt, borde derför hos dem utgöra den ständigt ledande tanken vid hvarje för ändamålet afsedd åtgärd eller beslut; men der en NPPRArela eller ötverenskommelse om pris och vilkor mellan två af motsatta intressen bestämda skall wäfias, måste jemkningar trån hvardera sidan ega rum, som sällan äro ögonblickets verk, i synnerhet om haf och långa afstånd skilja de kontraherande. Att likväl fullmäktige under tryckningen af den svåra tiden icke gätt för långt i eftergilter, derpå torde, bland annat. den i sig sjelf för öfrigt mindre fördelaktiga omständigheten, att låneobligationerna icke med sina vilikor lockat köpare och till och med ännu föga noteras, kunna få anföras som bevis. För gången af negociationerna har i det föregående redogörelse blitvit afgitven, och inför rikets höglofliga ständer komma härigenom att på en gång föreligga så väl anmärkningarne som förklaringarne, sa väl anklagelserna som försvaren. På rikets ständers pröfning ankommer det nu att, etter behörigt öfvervägande al alla omständigheter, afgöra huruvida anmärkningarne stödjas på objektiv grund eller på subjektiva uppfattningar. och huruvida decharge må med räuvisa kunna fullmäktige förnekas. Stockholm den 24 December 1864.