Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 2

?det kommer på ett ut! De komma med sådant prat dubbelt snarare när det är gissningar bara, än när det är sanningar. — Sädant har en sett på annat. Ja, det är visst värdt att i enslighet gråta och misskuuda sig! Jag må undra just hvad de skulle hitta på att säga, om inte detta vore så nära tillhands? — Är du der, Magnus? ... Ha I nu dansat lifvet ur bruden? ?Nej, än står hon sig godwu! sade han förnöjd, ?men nu lider det på slutet. Snart blir det min tur i polskan, och du får då laga att du är inne, för du är bland de första hustrurna, som ska upp, näst fastrarne hennes!? Margreta följde honom in i dansstugan, der bruden dansade försigtigt och lugnt och der hennes ros satt midt i ryggen, så midt lör de uppknäppta hakarne ännu, att visst ingen kunnat derunder ana oråd. Hon höll nu på att gå igenom raden af de yngre dansvännerna, sedan alla de äldre redan slutat sitt dagsarbete. Först närmade hon sig ull Carl-Johan, men besinnade sig och tog i stället Gunerus, och Margreta fick under tiden Carl-Johan med sig bort på en bänk och ytirade: Jug må nu rent ut säga till dig, hvad jag iute förr velat sagt. Huru kan du vid aderton år vara en sädan gossunge, att du bara för att få vara vigtig, kan ge dig till att gå sådana vägar för andra, som du gör? Hvad menar du, att han eller du eller jag vinner på, att du vill föra oss tillbopa på det viser? : 1 en släde har suttit ett par förr en gång? svarade han skämtsamt, och det skall g som en dans i qväll, när det skiner en så vacker mäåne!? ?Du skall nu inte låts som om du hade mindre förstånd än du har, för det är riktigt litet nog ändå. Jag vill alldeles inte detta; och dertill tror jag heller inte att, om han kan rida in såvaua murknadshästar, han för det kan köra en slöskodd gammal märr öfver kärrena. (Forts. följer.)