Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 2

för koppsmittade och andra patienter, behäftade med smittsamma sjukdomar; vidare skulle altal träffas mellan sundhetsnämnden och styrelsen tör Serafimerlasarettet om tillhandahällande af 100 sängplatser åt stadens futtige sjuke, evot bestämd ersättning, hvarjemte genom 100 platsers beredande å fatiigoch tförsörjningshusen åt en viss katezori sjuklige samt byggande af endast ett nytt sjukhus för 200 patienter, 600 sjuksänvar skulle beredas. Mot alla förhastade beslut i denna vigtiga fräga varnade hr Koch lör öfrigt, förordande en behöflig sparsamhet, så mycket hellre som kommunens medlemmar på goda grunder redan klagade öfver de orimligt höga kommunalskatierna, och ansåg, att man så mycket mindre borde athända sg provisoriska sjukhuset, som detta blifvit till sta en upplåtet af kronan och staden alltså hade en ren vinst af att bibehälla detsamm.. Hr Koch fäste derjemte uppmärksamheten på de ökade betydliga läkarevärdsoch administrativa kostnader, som skulle blifva en följd af så mänga sjukvårdsanstalier, samt önskade, att hela betävkandet mätte äterremitteras för en närmare utredning af ärendet. Professor Malmsen bemötte detta anförande med den jsörklaring, att provisoriska sjukhuset på intet -ätt uppfyllde de fordringar, man hade på ett stadens sjukhus, samt framhöll de väsentliga bristerna deri. Lokalen vore trång, rummen låga och mörka — med ett ord paiienterna derstädes saknade lult och ljus, och var af denna anledni g hans åsigt, att detta sjukhus endast tillsvidare borde bibehållas i sin nuvarande egenskap, intill dess att staden fått något bättre, för att sedermera för framtiden endast begagnas för smittosamma sjukdomar och vid utbrott af epidemier. Han tackade hr Koch för det iniresse han ådagalagt och ådagalade om sjukvården och hade ingenting emot, att man vörordade iakttagande af sparsamhet, enär han ansåg, att stadsfullmäktige ej gjort detta såsom sig bort, erinrande i detta fall om stadsfullmäktiges sednaste förhastade beslut, rörande Nybrovikens fyllande — ett beslut, hvari han icke deltagit. Här förehade man deremot en fråga, som var af ytterst trängande behof och vigtig för samhället; ty en af de heligaste förpligtelser, som ålåg detsamma, vore väl de fattiges och sjukas vård, och i detta fall ansäg derföre hr Malmsten, att det icke vore stadslullmäktige värdigt att i följd af en nu påkommen sparsamhetsanda vilja berötfva de fattige sjuke luft och ljus eller draga sig tillbaka för de uppattringar, som denna frågas ordnande fordrade. Såsom ett bevis på att stora sjukhus icke v0.o att rekommendera, anförde han exempel från Wien och Köpenhamn, och ausåg ör sin del, att 300 sjuksängar vore det högsta antal något sjukhus borde ha. Något beslut ansåg han stadsfullmäktige emelsertid nu icke kunna fatta, hvarken om bygsaudet af ett eller två sjukhus, utan önkade han betänkandets årerremitterande, på tet att sundhetsnämnden måtte inkomnia med fullständig utredning af det antal sjuksängar, som unsägos behöfliga, föreslå passande och tjenliga tomter, framlägga förslag till kostnaden för bygguaderna m m., hållande för öfrigt för lämpligast, att man till en början beslöt endast uppförandet af ett större sjukhus, hvarefter, u.ed ledning af den erfarenhet, som deraf kunde vinnas, sedermera ytterligare ett större eädant kunde byggas. Medicmalrådet Carlson yttrade sig i ett särdeles varmt anförande för antagande af hvad utskottet nu föreslagit och motsatte sig återremiss, framhållande, att sundhetsnämnden med sin nu gor:a hemställan om erhållande af ett bemyndigwude att verkställa den ifrågavarande närmare utredningen åsyftat just hvad de talare, som föreslagit återremiss, önskade. För öfrigt skulle en återremiss ånyo uppskjuta detta vigtiga ärende på obestämd vid och hindra fyllandet af de allt mer och mer trängande behofven på en ordnad sjukvård, antörande medicinalrådet Carlson, att la befintliga sjukvårdsanstalter redan voro öfver nöfvan anlitade, så att man på alla häll mäste se sig om efter nya lokaler. I iräga om provisoriska sjukhusets bibehållaude såsom ett kommunens sjukhus instämde han till alla delar i hr Malmstens äsigter. För bifall till utskottets b.tänkande talade vidare professor Abelin, hvilken angående provisoriska sjukhusets otjenlighet anförde hvad öfverläkaren för detamma, med. doktor Ljunggren, i flera af sina ärsärsberättelser derom yttrat, samt visade missproportionen mellan hnivudstadens folkmängd och nu befintligt antal sjuksängar. Hrr Tempelman, Stråle och Cramer förordade älven, hka med honom, i sakrika anföranden och under uttalande af sitt varmaste intresse för frågan, att stadstullmäktige redan vid detia sammanträde måtte till det af utskottet framlagda förslag definitivt lemna bitall, anmärkande hr Stråle, att sjukvården i hufvudstaden nu befunne sig på samma ständpunkt som för 30 år seden, då folkmängden endast utgjorde 70 å 50,000, hvilket bäst bevisade, att det nu icke var för tidigt att härom fatta något beslut. Det vore rent af opraktiskt att ytterbgare uppskjuta detta ärendes afgörande. Por återrenuss, till vinnande af frågans närmare utredning, yttrade sig, utom hr Rythen, hvilken begagnade tilltället att iramiöra de klagomäl, man inom det distrikt han tillhörde förde öfver de växande kommunalskatterna, äfven hrr Hierta, J. W. Bergström, Wistrand, Kinmanson samt medicin: lrådet Berg, hvilken sistnämnde hemställde att utrednivgen äfven måtte omfatta