Om jernvägstrafik och jernvägsregiemenien. Till. Redaktionen af Aftonbladet ! Ehuru det torde vara nästan öfverflödigt att vidare orda om den sällsporda ordning, som genomgår allt hvad till trafiken ä södra stambanan hörer, detinnerligt goda förhållande, som der råder mellan öfve:och underoränade m. m., hvilket allt min högtärade vän Fiat Justitia, uti rörande ordalag framställt uti n:r 23 af Aftonbl det; finner jag mig likväl manad att framträda vid hennes sida, för att, närmast med anledning af hr generaldirektör Troilii lika mycket af klar logik som af omisskänlig opartiskhet så glänsande memorial, gxomplettera hennes framstälniog af huru allmänheten bör -bedöma hvad som händt, händer och kan hända vid statsbanornas förvaltning. För att ej blifva för vidlyftig uti min framställning, förbigår jag historiken af det svenska trafikreglementets tillkomst och bevisen för dess för räffighet. Det är endast rörande sättet och vilkoren för dess efterlefnad som jag tillåter mig några förtydliganden af hvad ur hr generaldirektörens memorial i ämnet i sådant afseende framgår. Framförallt måste reglementet pzinkiligt åtlydas af lokomotivförare, säger hr T. Detta är väl ej för mycket begärdt! Jag skulle vilja tillägga: lokomotivföraren bör vara i besittning af förmåga att kunna ana, attett föregående tåg har fördröjt sig vid en station, att semaforsignalen der visar stopp (innan han ännu sett densamma), och att tidena der förefaller jernvägstjenstemän och betjening så kort, att hans tåg ej kan vän