Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 3

Article Image
tas på länge. På grund af dessa aningar hade lokomotisföraren Riex bort stoppa sitt tåg på vederbörligt afstånd, för att med apostlahästarne forsla sig fram så långt, att han hade fått semaforen i sigte och derefter knalla sakta i backarne. Han får nemligen ej lita på bromsarne och borde ha vetat, att banans byggnad är sådan, att man ej kan stoppa, sedan man fått semaforen i sigte från tåget. Att härvid lemna befallninger om 20 minuters afstånd från föregående tåg utan afseende, ligger ock ireglementets anda — Fiat justina! Af hr T:i memorial framgår äfven, om ock endast ind rekt, att föreskriften angående vexelus bevakande, när extratäg väntas, icke just behölfver åtlydas. Denna gäller nemligen stationsinspektorer och mästare; och de hafva ej så absolut skyldighet att strikte följa reglementet. Med samma föreskrift förhåller det sig vis-å-vis allmänheten, som i reglementet vill finna en borgen för sin säkerhet, ungetär såsom den resande herrn sade om sin pelskrages ändamål vis-å-vis bönder. Dessutom säger i sin vexelprotest hr T. uttryckligen, att det kan vara ganska riskabelt att passa på en sådan vexel. Tänk om extratäget skulle komma, just då det föregående tåget sättes i rörelse att afgå från stationen, och tänk om vexlaren du skulle vexla in extratåget på sidospäåret, och tänk om båda tågens fart då vore så proportionerad, att extratåget hunne upp det andra täget just der sidospåret på andra sidan om stationen äter iörenas med hutvadspäret! Det så fredliga ordinarietåget hade kunnat 1å sig en oerhörd sidoknuff, ty man hade i sådant fall haft skäl att antaga, att Riex kommit med så mycket vildare fart, att det längre afståndet till sammanstötningspunkten ej varit tillräcklig för att hinna stoppa. Visserligen kan det finnas någon sannolikhet för, att knuffen då hade träffat någon af de mellan lokomotivet och passagerarevagnarne inkopplade godsvagnarne, och att de med sakta fart efteråt följande vagnarne helt beskedligt stannat i spåret, åtminstone de just för sådan händelse så visligen i slutet af tåget placerade passagerarevagnarne. Men medgifvom ock att knuffen kunnat träffa annorstädes, och att effekten af en sådan sammanstötning varit oberäknelig! Genom att ställa vexeln öppen för hulvudspåret, visste man åtminstone, hur stöten skulle träffa! — Fiat justitia! Vi veta nu, huru olika stationechefer och lot omotivförare böra uppfatta reglementets föreskrifter. Låtom oss derpå se till, huru telegrafisterna ha det stäldt iafseende på hörsamheten ! Man skulle kanske tro, att dessa böra handla i öfverensstämmelse med deras uppfattning af förmäns föreskrifter. Detta är långtifrån förhällandet: ty om telegrafisten uppfattat en tratikdirektörs ord så, att han bör telegrafera um ett mötande tägs afgång irån en station, bör han likväl, innan han fullgör sådan föreskrifi, eftertänka, huru talikdirektören arrangerat om mötesplats. Någon gång kan ju eu trafikdirektör förgäta atttänvka på en sådan småsak! Attstationsinspektoren på en mellanliggande station. som genom telegrafen får bebsked om de bäda iågens algång, bör veta att förekomma sam manstötningen, då han ej kan misstaga sig derom, att mötesplatsen bör blifva på den mellanliggande stationen — så må det vara ullåtet för hr generalcirektören att resnnera, men ej för en telegrafist! Ergo var det fullt berättigadt att atskeda den enligt sin uppfattning alt förmans order handlande telegraltisten. — Fiat justitia! Eftersom det blifvit lagdt jernvägebyggnadsstyrelsen till last, att läget af Sandsjö station är sädant, att det medför svårigheter för ett tåg, som kommer från norra sidan att stanna utanför stationen, så begagnar jag tillfället att äfven fästa uppmärksamhet vid hr T:i bevis för nyttan och nödvändigheten af dylika lägen för jernvägsstationer. Denna bevisning är lika eukel som klar och bindande. Större lutningar vid stationer fö rekomma nemligen på norska banor samt på Gefle—Fulu jernväg. Elter sammanstötningen vid Sandsjö kan väl ej nekas, att dylika lutningar kunna förorsaka sammanstö ningar, synnerligen då åtoppsignalen ej är synlig på ett tillräckligt stort afstånd från sationen, då spärvexeln ej passas på, och då för få bromsar finnas på ett ankommande tåg; men, då emellertid, säsom nämdt, sådana lutningar förekomma vid stationerna på andra jernvägar, och då man halt dagliga exempel på att tåg äfven kunnat stanna såsom sig bort vid sådana stationer, så torde ej nägra ord vidare behöfva Tförspillas på bevisningen af att ett dylikt stationsläge, med den största tillåtna lutning på banan invid sig, är både nyttigt och nödvändigt. Också finnes denna sunda princip på flera ställen på statsbanorna genomförd. — Fiat justitia! Man har väl talat om att ännu, då trafiken på statsbanorna ej är af sådana dimensioner, att lif och lem för passagerarne böra, såsom nu skett, vedervågas, för alt ett extratåg skall kunna följa ett annat täg på pre-. cist så och så många minuters afstånd, man kunde reglementera, att intet tåg finge afgå från en station förr, än det närmast föregaende tåget klarerat ut fråu närmaste station. Men då de särskilda ländernas reglementen nu äro säväl till anda som bokstaf så nara öfverensstämmande, att intet tvifvel kan uppstå derom, att de blifvit förestafvade af en vidsträckt och altestädes till samma resultater ledande erfarenhet, skulle en sådan föreskrift som den ifrågavarande inneb-:ra, att. någon väsentlig bestämmelse kunde för vårt land särskildt vara lämplig. Jag finne. detta vara ett klart skäl för att ej rätta sig efter ifrågavarande opinion: och för att ej behöfva resonera vidare om den saken, nedlägger jag här pennan. Pereat Mundus. —I Till Redaktionen af Aftonbladet! Artikeln i gårdagens Aftonblad om den nästa söndag i Katrina församling blifvande kurkostämma nåkallar följande Aanmärk.!

10 februari 1865, sida 3

Thumbnail