Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 3

hvart och ett. Hos oss är det visserliger också tillåtet att taga burskap på flera handt verk, men man måste då skaffa bevis på skicklighet i hvart och ett utaf dem. Dock kan den som har burskap blott på ett hundtverk äfven drifva andra utan burskap derpå. såvidt förening dem emellan erfordras för åstadkommande af något fabrikat. En smed kan sålunda göra ej blott smides-, utan ock hjuloch sadelmakaresamt målararbete på de vagnar han säljer. Hvad jag hittills anfört gäller blott handt verksdrift i städer. På landet är handtver ket, älven om det drifves med lejda biträ den, enligt norsk lag alldeles frut. Dettc är deremot ieke fallet hvarken i Danmark eller Sverge. I båda länderna är nemligen handtverk, som drifves med sådana med: hjelpare, bunden näring såväl i stad som på landet. Medan alltså -en person, som ut stält straffarbete eller hvars bo står under konkurs, hos oss äfven utan anmälan kar drifva handtverk i hvad skala som helst. om han nedsätter sig på landet längre ä en fjerdedels mil från närmaste stad, så är detta honom i Sverge alldeles förbjudet, och till och med sölventa personer med god rykte straffas om de utan föregången an mälan drifva handtverk på landet med bi träde af andra än hustru och hemmavarande barn. Åfven i Danmark fordras derför näringsbevis på landet, och som blott l:-mnas dem som uppfylla vilkoren för att erbålla burskap i stad. Sådant bevis får icke heller meddelas någon som nedsätter sig närmare stad än en dansk mil. Dock gäller detta icke om handtverket hörer till de allmännare, såsom bagare, snickare, skomakare, skräddare, murare och timmermansyrkena. Om en sådan handtverkare slår sig ned inom en fjerdedels mil från stadens torg. måste han betala näringsskatt till dess kassa. (Forts. följer. WCERESERÅROEE ARA