Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 3

j j svar för hans förbwdelser. Utländningar kunna blott på nädeväg erhålla handelsrätt. Ej ens statens embetsmän äro såsom hos oss i allmänhet uteslutne från möjligheten att förvärfva handelsrätt. Detta är i Sverge blott fallet med tullpersonalen, statens uppbördsmän och allmänna åklagare. I Om bokhandel, värdshusrörelse samt handel med apoteksvaror, gifter, krut och andra farliga saker samt bränvin gälla särskilda föreskrifter. Med undantag er nyssnämnde slag af handel är all försäljning fri. Således kan hvar och en, hvar som helst, ech utan föregången anmälan sälja utländska eller inhemska varor, om han icke h försäljningsställe eller förer omkr rer utom sitt hemvist. Likaledes står det hvwje svensk man fritt såväl att exportera som importera varor, och detta utan afscende på om han sjelf producerat elle blott uppköpt dem. Friheten att drifva handtycrk 1 städerna är både i Sverge och Dapmark betydligt större än hos oss. Först och främst gäller den naturliga rätteprincip, att ingen kan straffas för oloflig handtverkedrift, som I blott föder sig med sitt eget. sin hustrus eller hemmavarande barns arbece, inom båda våra grannländer. full utsträckning ej blott på landet utan ock i städerna. 03 oss lider deremot handtverksmästarens privilegium att utföra de under hans handtverk hörande arbeten icke någon sådan allmän inskränkning. Rättighet att drifva handtverk utan tillhjelp af gesäller eller tjenare tillkommer nemligen enligt vår lag endast under vissa vilkor personer i något af de lefnansyrken, som nämnas i handtverkslagens 43 , såsom sjöfarande, tjenstgörande eller alskedade militärer samt fruntimmer, som enligt lagen af den 18 Maj 1860 skaffa intyg om skicklighet och erhälla tillstånd uf magistraten. Dessutom kunna enskilda handteringar, såsom välnad, förfärdigande af modevaror och fruntimmerskläder, ljusstöperi, bryggeri, bakning af groft bröd m. fl., hvilka, om de utöfvas i liten skala, anses mera såsom husslöjd än som handtverk, enligt handelslagens 48 drifvas af hvem som helst, om det sker utan främmande biträde. Handtverkslagen al 1839 tog dock i detta afseende ett steg tillba ka, i det den upphätde rättigheten att erhålla s. k. frimästare-bevillningar. Friheten att arbeta med egna händer infördes likväl hvarken i Danmark eller Sverge på en gång. Örtvergången från det äldre tvängsullståndet till fullkomlig trihet förbereddes emellertid på åtskilliga sätti hvartdera landet. I Danmark intogs det stadgan. det om frihet att arbeta med egna händer! visserligen redan i legen af den 29 Dec. 1857, men stadgandet trädde i gällande kraft först i Junuari 1862, och det antingen handtverket lydde under något skrå eller icke. I Sverge infördes denna frihet redan genom förordningen den 22 December 1846, dock så att den blott tillkom myndiga och. välfrejdade personer, som hos myndigheterna gjorde anmälan om att vilja drifva handtverk såsom försörjningsmedel utan biträde af andra än hustru och barn, hvarjemte dessa personer måste erlägga en liten ärlig afgilt till stadens kaesa. Först genom förordningen af den 18 Juni 1864 blef omsider friheten medgifven å hvem som helst; utan. förbindelse att amnäla sig eller betala någon särskild afgift. Vidare är förvärfvandet af rättigheten att drifva handtverk i stad med biträde af ge-: säller och tjenare lättare i grannländerna, än hos oss. Här är nemligen, som bekant, denna rättighet med få och betydelselösa undantag beroende deraf att man skaffar sig burskap såsom handtverksmästare och för detta ändamål visar kunskap ej blott i skrifva och räkna, utan ock att besitta skicklighet i yrket, hvilket, der skrån finnas qvar, måste bevisas genom förfärdigande af mästerstycken eller ock genom attest af trovärdiga män. Dessutom fordras i norska städer, der offenthga teckningsskolor finnas, för burskap i en mängd handtverk att ha aflagt prof på färdighet i teckning och för några handtverk äfven kännedom om arkitektur. I Danmark fordras visserligen ännu burskap, men icke vidare något skicklighetsprof. Hvar och en, som uppfyller nyssnämnda vilkor för handelsborgerskap, kan också erhålla burskap som handtverkare. Detta stadgande inkom redan i lagen af den 29 December 1857, men inträdde i kraft först den 1 Januari 1862. I Sverge fordrade öfvergångslagen af den 21 December 1546 ännu tärdighet i skrifning och räkning såsom allmänt vilkor för att kunna drilva handiverk med främmande biträde. För 23 de vigtigaste handtverk fordrades dessutom mästerprof. Men förordningen af den 18 Juni 1864 fordrar endast samma vilkor som för förvärtvande af handelsrätt, således anmälan hos myndigheterna, infödingsrätt, godt rykte och fullmyndighet, men hvarken skriteller räknekunskap eller bevis. på skicklighet i yrket. De egentliga handtverksskråen upphäfdes i Danmark från och med början af 1862, i Sverge redan genom 1846 års förordning. I båda länderna ega dock handtverkare att bilda frivilliga föreningar för befrämjande af gemensamma intressen. I Sverge var bildandet af sådana föreningar till och med i lag anbefaldt från 1846 till 1864. I Sverge kan handt:erk förenas med hvad näring som helst, således äfven med handel. Denna frihet har egt rum sedan 1846. Deremot förbjuder danska lagen ännu, liksom vår handelslag, förening af handelsoch handtverksburskap. i I Sverge tyckes man kunna låta sin anmälan lyda på handiverk i allmänhet utan att nämna något specielt. Atminstone kan man genom specificerad anmälan förvärfva rätt att förena flera och hvilka slags handtverk som helst. I Danmark kan man väl också förena flera handtverk, men måste då taga burskap på hvart och ett och betala särskildt derför. Detta hinder för föreningen af flera handtverk är emellertid blott