Aftonbladet – 7 februari 1865, sida 3

Riksgäldsfullmäktiges svar på statsrevisorernas anmärkningar rörande sista Jornvägslånet. (Forts. från n:r 27.) Större delen af de rörande lånet inkomna anbud gick ej ut på direkt öfvertagande af lånet till större eller mindre del. utan sfentligen på öfvertagände af obligationernas försäljning i kommission mot viss: provision och andra afgifter. Redogörelse för dessa förhållanden förekomma i rotokollen år 1863 för den 5 Nov. 2. den 12 ov. 4, den 17 Dec. 2, samt år 1864, för den 7 Jan. 3, jemfördt med protokollet för den 7 April 2, äfvensom i protokollen för den 13 Febr. 3 och den 10 Mars 2; men att fullmäktige icke funno sig benägna att ingå på dessa kommissionsförslag jemte dermed förenade flerahanda äfventyr, åtminstone så länge möjligheten att uppgöra lånet på direkt och ordentlig fot stod öppna terde för hvar och en vara klart, utan att skälen derför behöfva närmare utvecklas. De låneanbud, som innehöllo förslag om direkt öfvertagande, voro tre: ett från Stockholms Enskilda bank (protokollet för den 5 Nov. 2), ett från några engelska bankirhus, meddeladt enom en af de förnämsta handelsfirmor i Stockholm, (protokollet den 17 Dec. 2), och det af bankirfirman J. H. Schröder komp. i London genom dess befallmäktigade ombud, generalkonsul Heinemann, först afgifna låneanbud (protokollet den 5 Nov.) Genom ett till ordföranden