Aftonbladet – 4 februari 1865, sida 2

Bernd Sn iv on loskiljaktigt sammanbang med den hittills I dem särskildt tillerkända representationsrätt. tt hoppas, att bildningen skall tränga alltlyc jupare ned bland folket och allt ilrigsretid bkas. och Om åter den farbågan hos förslagets motlän tåndare skulle ega grund, att en repiesenI ation, der presterskapet icke funnes såsom till ärskildt stånd, i vårt land undantagsvis va omme att sakna intresse för en högre upp de ysning, så skulle just detta innebära denlras trängaste dom öfver det inflytande landets) resterskap under århundraden, äfven såsom iksständ, utöfvat på nationens uppfostran ich andliga lif. Under denna tidrymd har nemligen ej lott 1eligionsundervisningen, utan hela skolväsendet ända upp till de högsta läroverken, ; västan uteslutande berott af vårt presterskap, och frukten af dess långvariga arbete! skulle då endast vara kallsinnighet för det p heliga och liknöjdhet för lärdom, vetenskap ix och konst! ! de Mean utom den trygghet, som ligger i folkets nit för allt hvad till religion och undervisningsväsende hörer, lemnar slutligen det kunvliga förslaget, genom tillerkännande af veto i kyrkliga frågor ät de kyrkomöten, som vid förra rikedagen blefvo på Kongl. Maj:ts förslag beslutade, allt det skydd lagstiltvingen förmår pifva åt de intressen, hvilkas målsmän presteståndet företrädesvis ansett sig v.ra, och numera torde derföre detta lj, stånd, älven med hänseende till nyss om-!, förmälde vigtiga angelägenheter, kunna medla lugn frånträda sin nuvarande ställning irepresentationen. Ty då Sverges prester ärol. utgångna ur folket, samt lefva och verka J ibland och för folket, är det väl utom allt tvifvel, att här, likasom förhållandet visat sig vara i brödrariket, den prestman som cger sinne och förmåga äfven för politisk verksamhet, skall genom medborgares val, kallas att deltaga i rådslagen om statens angelägenheter. u Få borgareoch bondeståndens bifall tilll, det kungliga förslaget kan fosterlandsvännen!. med säkerhet lita. Att antaga ett motsatti, förhållande skulle innebära ett misskännande 1 3 v q t af båda dessa stånds föregå-nde verksamhet i denna riktning, af deras benägenhet att uti sig upptaga nya elementer, främmande både för ståudsväsendets id och historiska ursprung. ör att icke tala om tidigare utsträckning ; af valrättten till dessa stånd, torde nu endast böra erinras om den genomgripande iörändring, städernas representationsrätt undergick vid riksdagen 1856 —-1858, om upphälvandet vid sednaste riksdag at det tör behörigheten att väljas till fullmäktig för Falu bergslag eller bergsbruken diuills gällande vilkor, samt slutligen om bondeständets medgifvande, också vid sistförflutna riksdag, att öppna sina leder ätven för sådane hemmansezgaure, hvilka tillförene hört till annat riksständ eller innehaft ordinarie beställning i rikets tjenst. Omedelbart efter det kungliga förslagets öfverlemnande tilll rikets ständer. beslöto dessa båda riksstånd enhälligt att betyga Kongl. Moj:t sin var I waste tacksamhet för denna stora regeringshandling, och den borgen för förslagets antagande at de folkvalda stånden, hvilken sälunda reden blifvit gifven, skall säkert vid det kommande riksmötet infrias. Den 114 n i regeringsformen qvarstår f f 1 f j Å 4 I slutligen otörändrad, och adel, prester, borgare och bönder åtnjuta derigenom framdeles samma skydd som hittills iör sina rättigheter och privilegier, der dessa icke ega Komiterade äro ö vertygade att de män, som vid nästkommande riksdeg skola besluta i denna stora eamhällstråga, ej behötva något elags yttre pätryckning, för att ät eeken egna all den allvarliga pröfning dess vigt kräfver. Dock torde med visshet kunna entagas, att de blifvande riksdagsmännen derjemte icke ogerna skola emottaga ett bestämat ut tryck af den allmänna opinion, som inom landet stadgat sig vu, sedan det bvilande förslaget efter riksdagen blifvit både i tul och skrift så noggrannt skärskådadt, attingen kan undskylia sig med okunnighet om dess innehåll. Komiterade föreställa sig äfven, att en sådan opinionsyttring skulle innebära ett ovedersägligt svar på det inkast, som man ofta hört upprepas af förslagets motståndare, att om ock behoflvet sf en reform i värt representationssätt numera är erkändt och öfvertygelsen allmän, alt en så genomgripande förändring under närvarande förhållenden svårligen kan jå laglig våp genomföras om icke initiativet dertill töges af regeringen, det dock är ovisst, om allmänna tänkesättet gillar just det förslag till ny rikedagsordning, hvarom nu är fråga. : Af ella dessa ekäl hafva komiterade ansett sig böra uppmanaalla, som dela deras oivan utvecklade ägigter, att begagna hvarj: tillfälle, som nu erbjuder sig, för att öppet utala sin öfvertygelse, att meranämnde kungliga försleg i allt hutvudsakligt motsvarar hvad nationen i så många år eftersträfvat, och att det erkänner alla rättmätiga anspråk ; hvarföre de förena sig om den önskan, att detta förslag må, genom rikets ständers bitall dertill, upptagas bland svenska folkets grundlagar. Måtte äfven rikets ständer behjerta detta! Måtte representationen i sin helhet instämma i den åagt, som — komiterade våga hoppas det — skull vid början uf nästa riksdug vara uttalad af det stora flertalet bland alla dem, som kommit i tilltälle att deröfver yttra sig! Mätte sälunda, medan freden ännu utbreder sina skyddande vingar öfver värt land, denna