Aftonbladet – 4 februari 1865, sida 2

innerst?, sade hon. kan du då tänka, att hon, den gamla, änskönt hon har medel, bade användt dem att göra krisiet folk af dig ?? an var ej god på, att hon velat förneka att hans återkomst hit var hennes eget verk, och svarade derföre : Oeh änskönt om hon icke velat använda sina medel till det, och anskönt hon icke hace medel alls — så är det kanske så, av hvar menniska är bunden till sina första omgifvelser med förunderhga band.? sJa, det kan väl vara?, sade Margreta. Det synes mig dock underligt, att du längtar bort, när du nu så väl kommit dig framiöre.? Så kan det väl komma en dag när jag längtar mindre?, sade han och såg henne in I ansigtet. ?För att nu tala sanvingen!? tillade han och orden kommo nästan otrivilligt fram, så tänkte jag väl inte så mycket på det, på att ge mig till dem; men så ville jag veta, hvad du tänkte om det!? Hon sade leende, av hon alltid vetat ar att han var full af bakslughet. Hon var glad, att hon ingen del kunde ha ut beslu tet. Dervid blet det. ?Nu skall du ha tack för nöjet?; sade hon sjelt sedan. ?Pack för alla dina bret, och särdeles för helsningen om den sista qval len! Ser da att dev ledg ordet inte gjorde något ondt för din frömkomst ändå.? FFörst när du tog det ulibeka med att be mig komma hit, bur det nägon god trukt.? Du har blifvit mer tålmodig, längt mer än du var, Guuerus! Och mer jema och glad har du nu också bluvit.? Än du da? Har du inte blifvit gladare på en tid? Och så vacker sen !? PJa, tro släties inte, att jag säger detskmma till dig! Du har blifvit så stor och