Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 2

ändra höll försigtigt upp sina helgdagskläder, och hon hörde ej på hvad de begge männen talade om. Hon stannade väl som oftast, hon äfven, och utbredde sig öfve den välsignadt vackra ottan, om var si ovanligt helglik, men hon var annars, churt glad i dag, ej stämd för att mycket med dela sig. Då de kommo fram emot husen, tog Erik vägen till venster, ned åt drängstugan så länge, under det det äkta folket gick up i stora byggningen, tagande köksvägen. såsom allud hemmastadt folk brukade göra. Tyst och liksom litet högtidlig helsade Margreta folket, som stod helgdagsklädt i stugan, hvilken äfven var helgdagspyntad. Gollvet var jemnt och tätt granrisadt; ljus stod öfverallt, som i julottan, och den breda köksspiseln, der en reseld sprakade, lyste hvit och nylimmad. I ugnen stodo tvenne långpannor, sida vid sida, med tvenne hela gulbruna grisar uti, och omkring dessa fläskkorf, refbenspjell, hela brynta kolrötter, m. m.; allt i samma panna. Inne i kammaren intill köket var matbordet dukadt för fjorton personer. Här stod en piga och virade krusadt papper omkring stakarne på bordet, hvilket sednare förötrigt pryddes af den gamla blänkande tennialiriceks-omgången, som aldrig begagnades annat än vid hvarje Lucieotta, stora, oformliga tennfat, på hvilka grisarne skulle uppläggas, två silfverbeslagna horn, fyllda med julöl, och dertll öfverfyllda brödkorgar och karotter med äppelkräm, vidt och bredt utsiradt med rosor af kanel. Baria i ena hörnet vid spiseln, stod sonen 1 huset Ca:l-Johan, framför ett litet bord och ekulie göra i ordning för en brylå. . Margreta tog sig strax för att bjelpa pigen med ljusen, ty tiden led på, klockan