Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 2

nade bagagevagnen derstädes, fyllde sina behof och återvände. Under tiden var konduktören Nilsson qvar vid tåget, äfvensom banmästaren Jonsson med ett antal snöskottare. Då lokomotivet återgick från Örebro till tåget, måste det naturligtvis hålla någorlunda fart, för att komma igenom snödrifvorna. Ehnru tågets signaler syntes på ett afstånd af circa 3000 fot från detsamma, vågade dock lokomotivföraren, som trodde sig ha en stor snödrifva nära tåget, ej för mycket sakta farten, för att ej stanna i denna drifva. Som snöskottarne emellertid ej varit overksamma, var drifvan undanröjd, hvarigenom det af lokomotivföraren beräknade hindret saknades och, ehuru ban bromsade och backade, skedde dock närmandet til. tåget med något starkare fart än som sederborde. Den deraf uppkommande stöten förorsakade en del passagerare, synnerligen dem, som trädt hufvudet ut genom fönstren, åtskilliga lindrigare kontusioner. Flera passagerare med tåget, som brefskrifvaren träffat, tycktes ej fästa s,nnerligt afseende vid detta missöde, hvilket de ansågo föranledt af den starka snöyran. (Pr. T.)