Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 3

din tjenst hos lagman, för att bli herrekarl, — men en sådan herrekarl! bevare dig! -— Du har skritvit och läst och räknat så grufsamt, säga de, så att du gjort upp med handelsman på Höfdingen, att du, om ett eller två år, skulle stå 1 hans bod? — Men käre Gunerus! Slik herrefolkslikhet är inte att stå efter! Gifve Gud, du heller besinnade hvad en god tjenst är och ett litet hopsparande med tiden, som du kunde få en egen torlva för. — Ja, jag vill ingenting säga, för så nöjd som du är och som du framför allt har så stort, välsignadt skäl att vara med ditt herrskap, så tror jag alldeles inte på sådant prat. Nej, då! Jag ville bara nämna det. Nu skall jag så med tala ett litet talande om det folket ditt, som allt riktigt skrämde mig ett tag i höst. Men så vet jog, i herrans namn, att käringen väl inte är allvetande heller, särdeles som hon inte skall ha med något ofvanifrån att göra och den, som tar sin makt från underverlden, må hvem som vill. men inte vi, kristet folk. tro på. Visst vet jag att hon har beställt mången ens fall och mången ens upprätelse, som de säga, — men det har då visst inte, ville jag tro, varit med tillhjelp af under, utan jag har nu fått veta, an hon skall vara stort rik och ha sina skatter till hands, när hon vill, att dermed köps. undergörare. Ett ord, du Gunerus! Hon vill väl kanske en gång köpa dig igen för dem, sedan de nu en gång förlorat dig... Men du mins ju du ditt stora köpekontrukt vid nattvards bordet? Ja, Gud vare med dig! Mången gång tänker jag på din framtid, som vore du min egen son. Och det kunde du mes vara. Jag har väl inte så mänga år före dig, men när jag ser dig, tycker jag att ie har lefvat dubbelt så ngr lif. ps å ett par ord om mig, som du vill, men de 1å inte bli många, för Carl-Johan säger att han vill sluta. Jag har, Gud vsre ris, varit friskare till kroppen och liffulare till sinnet nu ena tid, mot kvad jag var