Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 2

icke allenast från familjens egen synpunkt. utan hade äfven sin grund i önskan attbe: spara det unga fruntimret ett möjligt obe hag. Hr gretven hade derför flera doga förut anmält sig att för resan till Upsalt erhålla alla platserna i diligensen, men e var då redan upptagen af det unga frun timret, som infaun sig först få minuter före diligensens afgång, så att ölverenskommel. sen om platsbytet måste ske med den stör. sta skyndsamhet. Långt ifrån att hr gref. ven skulle yttrat jag är grefve X.? hade han i brådskan glömt att säga sitt namn. hvilket han hoppas vara så mycket mer ur. säktligt, som han aldrig begärt någon sär. skild artighet mot grelven, men nu behöfde en fjenst åt menniskan.? Hans anhållan framställdes således helt enkelt och blef at det unga fruntimret med välvilja bifallen. Rättare hade visserligen varit, att hr gref. ven på det unga fruntimrets tilltrågan upppifvit att den person, som skulle intaga den andra platsen, varit hans betjent, men hans svar, att det visserligen var en karl, men för hvilken han med full tillförsigt kunde ansvara, att hon ej al hans sällskap skulle hafva något obehag?, må i situa.ionens beskalfenhet hatva sim förklaring. Att let unga fruntimret af sitt sällsk.p haft något obehag, har icke heller försports. Ett missnöje ifrån hennes sida skulle i sin ordning under sådant förhällande endast kunna hafva sin grund i höglärdY, fast in icke i 7adelshögtärd. Men till något sådant missnöje har intet tecken förekomnit, åtminstone icke under resan. och anagligen ej heller sedermera. Vid middasens intacande vid eller nära intill Märsta illsammaus med det unga iruntimret, be sagnade grefvinnan, som då befann sig nåsorlunda väl, tillfället att för henne utrycka sin tacksamhet iör den visade välviljan. Man samtalade om hvarjebanda ämren, utan att hos henne kunde märkas nåot spår al missnöje. Denua framställning om förloppet är grunlud dels på den i Upsala-Postens artikel ;mnämda, vid afresan närvarande anförvandtens muntliga med: elunde, dels på ett riftligt ar den nämnde grefven, som både ör oss uppgifvit sitt namn och tillåtit oss tt ofienthggöra det. Vi tinna ej detta nöligt, då detta namn blir allmänt kändt, m vi uppgifva att det tillhör en man ur n högsta samhällssferen, som gjort sig reträdesvis känd för ett gentlemannalikt äsende och en humanitet, som söker sin ike.? Vi behöfva väl knappast tillägga, it vi efter dessa upplysningar beklaga att i återgifvit den i så hög grad vilseledande ppsatsen.