Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 2

— Penningställningen i Helsingland. Frår Hudiksvall skrilves till Dagligt Allehanda den 21 dennes: Olver allt i landet förnimmas klagomål öfver penningbrist, och väl kunna känningar deiaf företinnas älven här, men i allmänhet är dock dermed icke så farligt. Bästa beviset derpå torde väl vara att lagsökningarnes antal icke på något i ögonen fallande sätt ökats, utan högst sparsamt här förekomma, att filialbanken i Hudiksvall, som på cirka 350 depositioner at bönder, torpare och husmän hur inne cirka 400,009 rdr, ser dessa penningar ökade genom nya depositioner i stället för uppsagda, och slutligen ett allmogens insättningar i sparbanken icke lidit någon minskning. Som sagdt, en och annan kan väl vara i förlägenhet för penningar, men detta hör långt ifrån till regeln, och förnämsta orsaken dertill är onekligen det sparsamma och förståndiga sätt, hvarpå allmogen här lefver. En helsingebonde vänder hundra gånger på toltskillingen, innan han gitver ut den, och jemförelsevis gerna åtager han sig hvilken ålaga som helst, blott den ej skall utgå i ontanter. Lägges då dertill, att han åandra sidan vet att taga oskäligt väl betaldt för sina varor, så är det alls icke oförklarligt att inga egentliga klagomål öfver penningbrist här förspörjas. Eit par björnar hatva här i trakten nyligen blifvit skjutna, och björnkött säldes förhidne vecka på torget. På en större herrbjudniog härstädes för några dagar sedan serverades äfven björnstek, fet och präktig, och rönte den en strykande åtgång.