Aftonbladet – 25 januari 1865, sida 3

pen. Bristen på fri utsigt från styrhuset var det enda ombord på Dictator, som egentligen syntes mig vara en olägenhet af mera betydenhet. Från Dictator foro vi genast i land och på besök till kapten Eriesson, som mottog oss med den största vänlighet och välvilja, och erbjöd sig att när helst vi önskade om aftnarne ingå i detaljer rörande tornfartygen efter hans system. En tilltällig opasslighet förhindrade olyckligtvis för oss kapien Eriesson att under denna, fregattens första, sejour i Newyork honorera sitt löfte, men vi hoppas på bäure lycka nästa gång. Det säger sig sjelf, att det för en utlänning uvgefär skulle vara lika lätt att afet besök i Göteborg bilda sig ett saunt begrepp om Sverge och dess förhållanden, som att, e:ter hvad han sett i Newyork, döma om tillståndet inom Förenta Staterna och om den framtid som väntar detia stora land. Jag hade dertöre en biflig önskan att få se ätminstone något af landets inre, och min belåtenhet var derföre stor, då tillfälle yppade sig för mig, att, under en tre dagars irånvaro från fregatten, besöka — Niagara, Lördagen den 3 December kl. 7 1. m. lenanade vi — en af fregattens otfticerare och jag — med Eriebanans expresståg till Buffalo stationen i Jersey City, efter att förut på färja ha gått öfver Hudson. De amerikanska jernvägsvaguarne äro helt olika de i norra Europa vanhga. I stället tör att våra ha dörrar på sidorua samt ett mindre antal platser i hvarje kupg, ha de amerikanska ingång från ändarne, samt längs hvardera långsidan en het rad — 10 å 12 eller flera — säten med rörliga ryggstöd. Mellan dessa båda rader är i midien en gång, och på så sätt går konduktören, och iör öfrigt hvem som behagar, när som helst obehindradt från trainens ena ända till den andra, ty dörrarne reglas aldrig. Vid ens; ändan ef hvarje vagn är vinteriiden en kamin. Endast en klass vagnar finnas, så att man ser alla samhällsyrken och förmögenhetsvilkor blandade om hvarandra. För den sem vill studera folkets seder och bruk kan det vara af intresse utt taga plats i en rökvagn; men den som ej har något dylikt specielt intresse, utan helt enkelt önskar att tärdas sin väg fram med så få obehag som möjligt, gör klokast i att försaka sin cigarr och söka plats i någon af de vagnar, der! närvaron af fruntimmer åtminstone till en viss grad. lägger band på de annars väl sjelisvåldiga och ogenerade vanorna. Troligtvis finnes ej något land der: man reser så billigt som i Amerika. Jag betalte t. ex. för en biljett med expresstrain ifrån Newyjork till Niagara — d. v. 8. 450 engelska, eller c:a 68 svenska mil — mea 9 dollars 35 ce. i papper, eller, efter dollarus då: varände värde, ungefär 15 rdr 90 öre i vårt mynt. Priserna för frukost, middag och supt å de stationer, der traiven vid tiderna för dessa mål stannade, var äfven ganska billigt. För 75 cent. — cirka 1 Tdr 27öre — fick man en god kötträtt, kaffe eller te, någon fruktpastej samt isvatten ad hbitum. Sistnämnde dryck var den enda, förutom kaffe och 16, som jag under vår tre dagars bortovaro från fregatten såg förtäras vid måltiderna. Den stora konsumtionen al kaffe såväl som af tÅ syntes mig betecknan de såtillvida, som den visar i hvilken hög grad den tedrickande anglosachsiska racen blifvit uppblandad med keffedrickande tyskar och skandinaver. Ehuru vädret var dimmigt, var dock färden i bög grad intressant. Det är tydligt att naturen skall visa sig i många olika gestalter under en resa al några och 60 svenska mil; men öfverallt der vi färdades fram, vare sig genom Delawareeller Susquehannaflodernas tjusände dalgångar eller genom scener af en mera allvarsam natur, syntes endast bördighet, idoghet och välmåga. Under hela resan kunde jog ej upptäcka något! enda boningshus sämre än dem man finner på de bäst bebyggda af södra Sverges bondgärdar. Huru tillfredsställande deita än är från filantropisk synpunkt betraktadt, tröttnar dock turisten förr derpå, än då alla de olika graderna af menpniskoboningar, från den ståtligaste slottslika herrgårdsbyggnad ner till den skröpligaste torpstuga, omvex lande möta hans öga. Allt emellanåt passerade trainen genom någon mera eller mindre tförsigkommen stad, som alltid bar synbara tecken ull frisk lifskraft och framälskridande. Oftast lågo boningshusen något tillbakadragna från gatan och infattade uti prydliga trädgårdar. I afvaktan på de trottoirer af sten, som framtiden skall föra med sig, hade man temporära sådana at plankor. Det synes på allt att man är i ett nytt land, men tanken svindlar då man törsöker föreställa sig dessa kraftfulla unga städers framtid och kommande öden. På Eriebanan, som, då man betraktar en jernvägskarta, förlorar sig som en obetydlig del i det storartade nätet, funnos redan för tio år sedan 200 lokomotiver, 3000 vagnar och 4000 tjenstemän af alla slag. Detta gerett begrepp om trafikens liflighet i detta märkvärdiga land. Som jag förut nämnt, är afändet från Newyork till Buffalo på jernäg några och sexwuo svenska mil, och dock tiuner man vid en blick på kartan huru obetydlig denna vägbit är jemförd med afständen i allmänhet inom den stora unionen. Det bantåg, hvarmed vi foro, borde kl. 12 på natten ha framkommit till Buffalo, hvarrån tåget till Niagara sedan afgick kl. half 1 f. m.; men på de amerikanska jernvägarne, der man ibland är frestad tro att trainerna sköta sig sjelfva, så få tjenstemän ser man till, får man ej vara alltör säker på att ej se sin resplan öfver ända, Vid afgången från en af de sista stationerna voro ett par godsvagnar i vår väg och kullknuffades af vårt lokomotiv tvärs öfver spåren, Ett par timmar ätgingo innan vi åter kommo i gång, och följden var, att då vi sent omsider kommo till Bulfalo, hade tåget till Niagara gått. Det värsta var, att pätöljande dag var hvilodag ätven på jernvägen, hvarföre vi, som ej hade någontid att förlora, måste, efter att ha tillbragt återstoden af natien på ett hotell, med ett enkom hyrt äkdon kl. half 9 söndagsmorgon fortsätta vägen till det några och tjugo engelska mil 0 TE FR I RT a Para nA Inb ed