Aftonbladet – 25 januari 1865, sida 3

ej skulle kunna tro uti en dylik stad, di Europas afskum strömmar — fruntimmer aj de förmögnare samhällsklasserna begugno sig tryggt och allmänt af dessa foriskult ningsmedel. Att så kan ske bevisar, att nordamerikanarens till ordspråk bl fna aktving för qvinnan ej endast är ett tomt tai. Pill följd af arbetets dyrhet ha Newyorks omnibusar ingen konduktör, utan kusker mottar genom ett häl på taket liqvid. Om någon karl finns bland passagerarne, faller det alltid af sig sjelt, att han emottager penningarne af och ombestyr liqviden för den qvinliga delen at de akande. Uti flera af avenyerna äro jernskenor nedlagda för hästbanor, på hviikt nan för ett ytterst billigt pris, 1 länga och åga vagnar, liknande s.ora omnibusar, beqvämt färdas genom stadens hela längd. Jag har nyss talat om puffande uunonser; men blund alla sådana som nu för tiien fiunas affischerade i Newyork är dock mgen så allmän som den, ivilken till sännager behofvet af rekryter för Fö:enuta Staternas arme och floua, och på samma säng framhåller alla de lysande fördelar — selon eux —, hvilka tiillulla dem som låte örmå sig att bland irländare och tyskar ingå i nordstaternas glesnande leder. — Bl.nd de mävga chimerer, som dessa anaonser framhålla, står dock altid qvar ett aktum ar 5, 6 å 700 dollars — å cirka 1 ir 70 öre pr dollars — värfningspeuninar, som tillialla rekryten sjeli om han iörjär sig på att bevaka sin rätt, och annurs den som levererar? honom till de på intet vis nogräknade eller inqvisitoriska rekiytiepöterna. Att det i Newyork skall finnas sodt om dylika leverantörer? är lätt att ise, och för en sådan persons vinningsiystnad föllo åtta mun at Vanadis besättning offer. Bland de 30,000 svenskar, norrmän och danskar, som lära uppehålla sig i Newyork, finnas äfven äskilliga idkare ul otvannämnde ädla yrke, eller s. k. ?runslare?, som nästan uteslutaude egnu sig å att på det mest utstuderude sätt, och under sken af den största välvilja, få unkommande migranter i sina klor, lör att sedan, på ilt jag redan nämnt, leverera dem till aurmnen, mot erhållande af de dryga värfningspenningarne. Detta är ej någon slathandel, vch ofiret har naturligtvis, åtminsione til: uamnet, sin frihet, men i verkligheten skiljer transaktionen sig ej mycket från deu :ordom för engelska flottans räkving brukliga pressningen. Värt folk är i allmänhet mycket pålitligt. Då fregatten Eugenie under värsta guldfebern låg till ankars vid S:1 Fransisco 1 Kelifornien, permitterades besättningen aidelningsvis i land, under det att engelska örlogsfartyg samtidigt hace poster utsatta med skarpladdade gevär, för att förhindra sitt folk från rymning. För att emellertid, då vår besättning, efter den mödosamme resa vi hatt från Engiand, skulle permitteras i land för rekreation, göra det ännu säkrare att alla skulle återkomma ombord. gafs permission kompanivis, hvarigenom man ansag att de permitterade skullemera bälla tillssmman och på så sätt taga vara på hvarahdra. De bätsmän, som först permitterades, tillhörde 4:de Blekings kompani, och af dem ha 8 man sedan ej återkomrnit ombord. Det är svårt ett säga. huruvida de verkligen låtit förleda sig åti frivilligt taga värtning, eller om de, efter att ha blifvit berusade, par force tvungits att finna sig i sitt, i hvilket full som helst. iöga afundsvärda öde. Hvad några beträliar, som hemma ha hustru och barn, är det sednare åtminstone det troliga. Naturhgtvis lemnades säväl å chefens å Iregatten som ä t. f. generalkonsulns sida inga medel olörsökta för att återfå de förrymda, men hittills utan framgång. Man ick temligen säker reda på den svensk. genom hvars händer de gått, och på att de blifvit skickade will armen vid Petersburg: men dermed slut. Myndigheterna gifva oss alla arresteringsorder vi åstunda; polisen anbefalles att sätta sig i rörelse; med ett ord, man fär allt hvad man önskar — utom karlarne. Det förstås, att om man kan taga reda på dem, så möter det sedan inga särdeles hinder att få dem åter; men deri ligger just konsten här i landet under nuvarande iörbällanden, då disproportionen meilsn soldaterna på papperet och i ledet kanske är lika stor som i Ryssland under Krimkriget. Under vår vistelse i Newyork hade fregattens officerare, tack vare kapten Ericssons föranstaltande och myndigheternas benäget lemnade tillätelse, det stora nöjet att iå göra ett besök på Dictator, den första al Ericssons s. k. oceanmonitorer. Efter de många beskrifningarne på dylika torofartyg, som stått att läsa i våra tidningar, vill jag ej trötta dig med någon ny sådan, utan nöjer mig med att omnämna ett och annat af de intryck jag förde med mig derifrån. Chefen på Dietator, kommendör Rogers. är samme man som framför Charleston med så mycket mod och skicklighet i så många strider förde befälet på monitorn Weehawken; som med samma fartyg utanför Savannah erölrade de konfedererades pansarfartyg Atlanta, och som fortforande hade befälet då Weehawken sjönk vid Morris Island utanför Charleston. Såväl kommendör Rogers som Dictators officerare visade oss den mest förekommande artighet och gästfrihet, och tillfälle bereddes oss att få se maskinen i gång, tornet revolvera och de båda jättelika 15-tums-kanonerna handteras. Beundran för Eriessons snille var kanske den känsla som mest genomträngde oss alla och dernäst en viss stolihet ötver landsmansskapet med en sådan man. Från iden i sin helbet ned till den minsta detaljsak, i allt visade sig samma rika uppfinningsförmåga, för hvilken intet hinder synes vara oöfvervinneligt. Min höga tanke om monitorernas motständsförmåga och om kraften af deras artilleri blef, genom hvad jag säg och hörde, ytterligare stärkt, och jug lemnade Dictator om möjligt ännu mera öfvertygad om omcjligheten för ett pansarfartyg af vanliga slaget alt utstå en strid med en monitor. Om den betydliga hastigheten — 13 knop — som man förväntar af Dictator, realiserar sig, så blir, enligt min mu 0 mm