Aftonbladet – 19 januari 1865, sida 3

L un, någovsin kunde förimfas. stnestnsteem—— Vt Cm den tilämnado industriexpositionen. Till Redaktionen af Aftonbladet! Under sigvaturen F. har en insändare i vårdagens tidning med en alltför opåkallad nräftighet tagit till orda i anledning af de hofsamma erinringar undertecknad dristat framställa emot det otvifvelsktigt af en förment nödvändighet framkallade förslaget att undanskjuta frågan om en permanent exposition i Stockholm. Att detta skulle blifva följden af de betydhga summors användonde på en tillfällig exposition, som nu blifvit ifrågasatta, har F. icke med ett ord bestridt; han har således, såvidt af en motståndare kan begäras, i hufvudsaken gifvit mig rätt. Deremot har han, förmodligen af ledsnad öfver denna nödvändighet och enligt en i dylika fall alltför vanlig taktik, velat påbörda ins. några misstag? i detaljer och uftrye, som, om de också verkli gen vore förbanden, icke skulle i sak förringa betydelsen afins:s anmärkningar, men nu äro dels obefintliga, dels obestyrkta eller hafva tillkommit genom otydligheten och fullständigheten at slöjdförevingsstyrelsens utlåtande af den 29 November. Hr F. borde, såsom gammal practicus, icke hafva förgätit, att om det är godtatt, genom påståenden om misstag?, kunna atleda uppmärksamheten frän någon ömtålg suk, det likväl är ytterst angelöget att icke i dessa påståenden låta misstag och oriktig: heter komma sig sjelf till last. Detta år likväl hvad hr F. gjort; och han har derjemte framkommit med 2endra dels oriktiga och dels obestyrkta påståenden. Ins. skall i största korthet visa halten af anmärkningarne om de wmisstag?, som skola förekommit i ins:s uppsats. Ins. hade sagt att slöjdstyrelsen (för att nyttja en kortare benärsning), utan afseende på det förord komiterade gifvit förslaget om en ständig exposition, framställt ett splitternytt förslag. Misstag! ropar F.; ty om också styrelsens förslag innebär något nytt, så är det icke något splitlernylt förslag. Naturligtvis skall man hafva ondt om argumenter, när man eå rider upp på ord; och likväl vill det sig icke bättre än att den tina distinktionen vederlägges af styrelsens törutnämnda, af F. kontrasignerade skrifvelse. Deruti säger styrelsen, efier att hafva underkänt komitns tredje ulternativförslag och hänvisat frågan om cen permanent utstöll niog till framtiden, att hon vågar fram: lögga ett annat törslag?, hvarefter hon alltjemnt talar om sitt förslag esåeom ett fullkomligt nytt. Dertill har styrelsen äfven hatt full befogenhet; och det förundrar ins uppgift, att sistnämnde förslag icke skull innefatta annat nytt, än att en annan byggnadsplats nu blitvit ifrågasatt. Styrelsen sä ger dock sjelf: 7Utom den anmärkning, sow härvid möter, att berörda plats (Humlegärden) icke tillfredsställer anspråket på centralt läge, har styrelsen äfven funnit den uppgifna kostnaden för ifrägaställda byggnader vlltför hög.? Dertill kommer vidare den märkliga skillnad, då man, såsom ins. gjort, jemtörer styrelsens förslag äfven med komiteförslagen n:r 1 och 2, att dessa afsågo mer eller mindre permanenta byggnader, då i det förra deremot dessa planer voro fullkomligt öfvergifna. Hvilken bör man nu tro? Slöjdstyrelsen med dess sekreterare eller den gednare på egen hand, sina egna ögon eller hr F:s! — Men de eednare hafva äfven på andra stäl len i beriktigandet röjt en skumsynthet. som visserligen icke är för dem naturlig. Man läser t. ex. äfven (då hrF. söker å! slöjdstyrelsen vindicera rättigheten att ensam yltra sig öfver komittiörslagen) de: törvånande påståendet, att fräga nu endast är om sättet avt bringa förslaget till ut förande?, ehuru, om med det påpeka-Ide förslaget afses det af hr Brubi : väckta, detia angick en permanent utställ n.ng, såsom ätven det första och, i vis: män, det andra af komiteus förslag, samt. om fråga nu endast varit om sätet för ut förandet, något visst förslag naturligtvis sko lat vara faststäldt, hvilket, som man vet ivgalunda är händelsen. Hr F. vederlägge; ör ölrigt äfven i detta fall sig sjelf, då han några rader längre ned förmäler sit skola återkomma till ämnet, för art disku tera nyttan och olägenheterna af förslage om en tillfällig exposition. Lika olycklig är F. i sitt påstående on att F. nu framkommit med den oriktiga