Aftonbladet – 13 januari 1865, sida 3

En Gemsjagt i Bayerska Tyrolen I). (Ur min dagbok af O73) Den glada och intressanta österrikiska kejsarstaden ville hålla oss qvar. I sommarprakt solade sig dess palatser och i Praterns varker hvimlade brokiga menniskomassor, vilka ömsom trängde sig tillhopa för att !yssna till de hänförande tonerna från Straus siska orkestrarne, ömsom åter i skilda grupper slogo sig ned kring de hundratals katcerna. För främlingen erbjöd Wien mycket af intresse, mycket af fängslande behag. Och likval sade vi, efter ett allt för kort uppehåll, farväl till allt detta, ty vi locka: des bort till ett annat land, uppåt Alpernas snöbetäckta höjder fjerran från städers hvimmel. Ett eällsynt tillfälle hade nemligen ör oss erbjudit sig att deltaga ien Gems?jagt, och vi kunde omöjligt motstå detta anbud. Blott en dag ännu dröjde vi qvar i Wien; den derpå följande natten använde vi deremot till resan och tillbragte omkring solf timmar i snälltågskupen, utan attnjuta mycken sömn. Vid stationen Holzkirchen, i Bayern lemnade vi jernvägen och bestego miudre snabba åkdon. Färden gick, en skön morgonstund, törbi Tegernsee slott, tillhörigt Prins Carl af Bayern, och beläget nära stranden af en klar fjellsjö med samma namn, samt vidare uppåt allt trängre och högre dalar till det namnkunniga Wildbad-Kreuth, som är den vanliga utgängspunkten för stengetsjagterna i denna nejd. Prinsen, hvilken eger stora jagtmarker, hade tillställt jagten, hvaruti 14 a 15 jägare deltogo. Sjelf till åren kommen idkar han numera uldrig detta sitt fordna älsklingsnöje, men flera af hans omgifning äro oförtrutna och erfarna alpjägare. Oberäknadt dessa och fyra svenskar och norrmän, bland hvilka författaren till dessa rader, bestod sällskapet utaf medlemmar af den Bayerska adeln, Mäuvchens diplomatiska kår, embetsmån m. fl. På eftermiddagen den 16 Augusti begåfvo sig de flesta af jägarne i god tid uppåt Bodieralpen, och samlades vid en säterstuga, för alt der passera natten , hvarefter de med stärkta krafter skulle begynna morgondagens besvärliga jagt. Jag, som tillika med tvenne svenska reskamrater, som ofvan sagdt, nyss anländt, och som hade åtskilliga oundgängliga skyl. dighetsvisiter m. m. att först afbörda mig, kunde ej då medfölja, men utlofvade att under följande natten tillryggalägga fotresan uppåt Alperna, så att vi skulle vara på rendezvousplatsen innan dager. Denna vår försäkran upptogs icke utan något misstro. ende, och åtskilliga jägare hördes halfhögf knota öfver dessa opäräknade gäster, hvilka säkert skulle hindra jagten att börja vid den bestämda timmen och störa dess gynnsamme fortgång. Vi gjorde emellertid inom oss det löfte att bevisa orättvisan af detta misstroende och vi lyckades hålla ord. Klockan half 4 på morgonen, efter blott några få timmars hvila, samlades vi utanför vår lilla snygge 2) Ur Svenska Jägarförbundets mysa tidskrift.