Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 2

du, det är bättre att inga vingar ha, än att spänna dem till för hög flykt. Gunerus andades häftigt och kunde icke svara, eller rättare han svarade bortkommet. Han kände sig betryckt af hvad riksdagsman sagt, men äfven lifvad, ty han fick målet klarare för sig. Och den natten drömde han om detta mål tydligare än någonsin. SEXTONDE KAPITLET. På högt och öppet liggande gårdar, der solen lyste från dess uppgång till dess ned gång, var sommaren redan så långt kommen att höet var slaget och låg i vålmar. Men på ställen, som lågo under bergskanten och i grannskapet af ella de små kalla skogskärnen, dit kom sommaren seut och der var vid samma tid den första hö ondtiden ännu icke börjad. Gunerus fick från andtidens början vara med slotterfolket och han väckte månget ett godt skratt eller ondt skadelöje vid detta för houom ovana arbete. Alltid, då han förde lien, fick han den långsammaste tösen att räfsa efter sig och då Margreta en gång var uppe hos fadren och märkte att sådant ej härledde sig från en tilltällighet, slet hon med en fnysning räfsan från den tröga pigan, för al visa att skulden ej var hans, i fall han blef efter alla de andra. Nej, se nu går skam upp på torra Jan: det! sade en, som stod och slipade sin lie. Men se nu slår han bättre äuvdå, sade en annan, Jag menar han fick vett och förstånd på arbetet med en gång. 4Det vore godt han då inte tog det förståndet från någon annan, inföll en tredje. — Gunerus hörde detta tal; han vände sig hastigt om och såg så oförmärkt på Margretn som gick i trångärmadt lifstycke och räfsade efter honom, för att utforska om