Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 3

Lef och derför lifvet våga. . (Vid C. S. Warburgs graf.) Ar det blott hos mig som friden År förverkad, är förgången Är då icke sjeliva tiden I en stormtung oro fången?... Dagens vink jag sökt att följa, Sökt alt fatta, hvad den velat. O, hur grumlig var dess bölja, Pung den vind som kring mig spelat! Jag har vandrat genom verlden För att se, hvad tiden lider. Mycket godt jag sett på färden, Men förqväfdt i lumpna strider. O, när skall den dagen randas, Då vår åsklult skall sig tända Och af viggen de förjagt Som i lek al sanning vända! — Men förgälves, o förgälves Söker du på andra lita. Undertiden du förqväfves; Sjelf du måstfrågan slita. Ensam derför ut till striden! Stå ej och försigtigt fråga: Väktare, hvad lider tiden ?? — Lef och derför lifvet våga. Så för många år sen redan Längt från hemmet tyst jag tänkte. Gick min bana ensam sedan. Arbetet sin ro mig skänkte. JA LL