Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 3

fDn es Isedan de anspråk, på hvilka det grundade Det påliga cirknläret. Efter de hårda, långvariga och fruktbä rande strider, hvilka den moderna civilisatio nen utkämpat mot det hierarkiska väldet oc den religiösa fanatismen, hade man knappas väntat ett på en gång så våldsamt och s oblygt anfall mot de satser, hvilka utgör: denna civilisations grundval och innerst: kärna, som det nyligen utfärdade påflig: cirkuläret innebär. Också har detta olyck ligt ryktbara bref icke undgått att väcka öf verraskning, häpnad och förtrytelse såvä inom den protestantiska som en stor del a den katolska verlden. I ettafseende har de dock sin nytta med sig, derigenom att de fullt afslöjar papismens inre ruttenhet och dess oförmåga att upptaga ech med sig assi milera dessa den sanna kristendomens ele. menter, hvilka, likt blodet i menniskokroppen, gifva näring, styrka och lif åt alla statskroppens delar. Härigenom har påfven äfven gilvit sin verldsliga makt dödsstöten, och den hämmande kraft, som denna utöfvat på Italiens utveckling och framåtskridande, skall snart icke mera ega någon styrka. I detta bref, eom förklaras hafva blifvit författadt med biträde af den katolska kyrkans lärdaste prelater, och sedan omsorgsfullt blifvit revideradt af påfven och hans råd, fördömmas icke mindre än åttio olika satser, falska åsigter i religion, filosofi och politik?, hvilka de rältrogna förbjudas att hädanefter hysa. Såsom ett al de svåraste kätterierna brännmärkes den läran, att det finnes hopp om deras eviga frälsning, hvilka icke tillhöra den sanna kyrkan.? Vidare utfares häftigt mot sällskaperna för bibelns spridande; samvetsoch bekännelsefriheten förkastas såsom en styggelse; toleransen fördömes såsom ett fegt svikande af sanningens sak, och slutligen förklaras legitimiteten och den påfliga suprematien för grundsenningar, hvilkas öfverträdande måste framkalla den strängaste bestraffning. Om detta?, säger Times, är den högsta visdomen inom den kyrka, som i så många ärhundraden höljt sig i det kejserliga Roms mantel, så är hon, i likhet med det välde, på hvars ruiner hon uppfördes, redan vägd och befunnen för lätt. Andligt tyranni ken väl i viss mån fortfara ännu läng tid efter sig, blifvit upphäfda, och den märkvärdigt sega lifståga, som den romerska kyrkan visat sig ega, gör att ingen kan förutsäga ti den för. dess. upplösnirg. Men civilisationens eröfringar äro beståndande, och de stora, allmänna politiska dragen i det moderna samhället kunna icke skadas af dylika vanmäktiga anfall. Att antaga att pålven och konklaven i någon betydligare mån skulle kunna hämma den tankens ir: telse, mot hvilken de i sin blinda yra sätta sig till motvärn, detta är lika orimliet eom att antega, att de skulle kunna npphälva tyngdlogen endsst och allenast genom att lördöma den, BSatsen att solen sitter orörlig i verldens medelpunkt ör orimlig, filosofiskt f:lsk och rent al sk, emedan den uttryckligen strider mot den Heliga Skrift. Påståendet att jorden icke är verldens medelpunkt, ieke orörlig, utan ständigt rör sig, är oriwligt, filosofiskt falskt och från teologisk : synpunkt minst sagdt vilseledande.? Sädan var, med påfvens bifall, inqvisitionens dom öiver den Copernikanska teorien. Men ?jorden rör sig ändå, m den stackars Galilei hviskade, och så, förmoda vi, kommer äfven merniskoanden stt göra, antingen påfven vill det eller icke.? De öfr stora engelska tidningarre uttrycka sis i samu:a anda. Så yttrar Daily News bland annat: Sådana sambällsläror, som detta bref framställer, skulle kasta cen curopeiska civilisationen trenne århundraden tillbaka i tiden, skaka alla Europas troner och göra konungamord till en troshandling, likasom i Jacques Clements och Ravaillaes dagar.? Äfven de franska, såväl imperialistiska som liberala, bluden uttala en hflig förtrytelse öfver detta dokument, hvilket äfven alla upplysta katoliker måste beklaga?. Så läser man i Revue dvs Dux Mondes för d. 1 dennes: Man gripes ofrivilligt ef en TySning af fasa och vämjelse, då man tänker på den tid, då dylika påståenden icke endast utgjorde ett tomt ordprål, utan understöddes af en retad fanatisms våldsamma erymheter... Påfvens cirkulär gör oss den tjensten att låta Frankrike inse den enorma orimligheten uti våra truppers qvarstann nande i Rom; detta dokument löser på etta ifgörande sätt den italienska och romerska k Irägan.? — Det kejserliga La France bör-d jar en artikel i detta ämne med följ nde te ord: Alla de, som äro uppriktigt tillgifna ti pålvens sak, ha med ledsnad och ötverVM askning frågat sig, hvad meningen väller nånde vara med en handling, som synes ta rija midt i nittonde seklet och gent cmot ij le liberal ideernas oupphörliga f:an åtskrile lande ånyo upplifva medeltidens läror om el len borgerliga maktens underdånighet un-!d: ler kyrkans supremati, och som fördömer på len första och väsentligaste af all frihet — lit len religiösa friheten!? — Endast den ultrasi sontana IUnion gör ett undantag från den friga pressen och utbrister i dessa salvelseulla ord: 7Vi kyrkans hängifna söner, vi en påfliga stolens lydiga barn, behöfva cke säga med hvilken undergifvenhet och ydnad vi höra vår herdes och faders ord, ch huru vi fasthänga vid dem med hela år själ. Låtom oss beundra och välsigna en outtrötiliga omsorgen och det he oiska ;odet hos vär helige tuder, som midt ialla na hårda pröfningar fördubblar sin kraft ch sin fasthet i kyrkans styrelse och sjärnes ledning. Låtom oss förena våra böstt er med honom, låtom oss följa hans lär-)Fr ) — ra TO OO er Pm Orm AS AnmMoOrSs omar och försvara hans rättigheter.? he en int Se dei Lef och derför lifvet våga. . (Vid C. S. Warburgs graf.) iF Ar det blott hos mig som friden stä År förverkad, är förgången .. ver Är då icke sjeliva tiden I en stormtung oro fängen?.. A I Ör: Daoens vink jag esält a Bolla ar