Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 3

vm la oo ay, SH Hull HallDurS. vel l1Jär oss alldeles Ikgiltigt på hvilken väg förlusten är betydligast; att densamma förefinnes och hittills förekommit vid hvarje silfvin verindragning är obestridligt och att den nhärflyter deraf, att fullmäktige, då de köpa sa, främmande valutor, betala dessa för högt, eI är alldeles u ppenbart. När, såsom skedt, da I parikursen beräknas till 133:33, men i er sjelfva verket utgör 132:18 så nedsättes ;r, derigenom riksbankens egna sedlar uti värplI de, motsvarande skilnaden mellan dessa ke siffror. Riksbanken har på sednare tider et. köpt markvexlar på 3 månader för 131: 80, gt samt sålt korta markvexlar för 133: s5. es Tänk om riksbanken skulle på ett fören sök besluta att ej betala högre än 131 r, Irdr för 100 m:k banko uti 3 månadersvexsellar. Den skulle snart finna sig i tillfälle ra latt, med bibehållande af samma vinst åt vi l riksbanken com nu årligen af vexelhandeln n uppkommer, kunna tillhandahålla markvexnlar betalbara 8 d. d. till 133 rdr. Detta iglär, som en hvar behagar inse, endast en oI moderat förändring, då den skiljer sig 82 re Jöre från den kursnotering, till hvilken men elbör hoppas komma. Öm någon skulle å hysa farhåga att riksbanken ej vidare skulttle få köpa vexlar, sedan den icke finner e för godt att betala så högt som tillförene. lså hänvisa vi blott till en granskning al de sednaste veckornas uppgifter öfver mea talliska kassan. Af dessa siffror kan med e all visshet den slutsats dragas, att tillgången på riksbankens sedlar begynte blifva så knapp Jatt allmänna rörelsen derutaf led och just derföre tillströmmade vexlar till riksbanken. hvi!ken otvifvelaktigt egde i sin hand att bestämma kursen, då vexelionehafvaren enIl dast hade att välja emellan att sälja till riksbanken eller alt hemta silver från Hamburg. Man torde kunna invända att riksbanken då missbrukat sin ställning; men vårt syflemål är icke att nedtrycka pri-set på utländska valutor, utan blott att så1 Gana åtgärder må vidtegas att vårt eget mynt ej vidare förringas genom riksbankens vexeloperationer. Under en följd af år har den bestämmelsen varit gällande att skillnaden emellan inoch ulvexlingspriset å dukater ej fick öfverstiga tio öre per dukat. Sedan denna : stipulation borttagits hafva bankofullmäktige . (8 11) den 20 sistlidae Maj höjt utvexlings3 T oo tt on RH ee :I priset till 8: 50 pr dukat, men låtit invexI liogspriset qvarstå vid 8: 35. Så begagnaI des den friheten. Enligt 18 har åtskilligt korresponderats Jom indragningar från lånefonderna, för att stärka metalliska kassan, utan att något betydande resultat deraf härfiutit. Likaledes) synes det hafva varit på tal, huruvida man ej borde besluta sig till att sälja nägra ohbligationer för att stärka bankens kassa. CNågon sådan försäljning har likväl icke blifvit beslutad ; men de banken tillhöriga, af armåns ackords-amorteringefond utgifna obligationer hafva blifvit anmälda till delta-) gande i hädanefter skeende utlottningar? — ändteligen! Vi kunna ej underlåta att begagna detta till1 fälle att fästa uppmärksamheten på det önskvärda deri, att hrr fullmäktige bemödade sig. om att främja uppkomsten af en obligations1 handel inom landet. De röster, som höjas för den förändrivg, att de som hafva penningkapital att placera skulle blifva i tillfälle att lägga detta i obligationer i stället för inteckningar, bhfva allt flere med hvarje år. Men detta stannar vid en mycket from önskan ända till dess obligationer icke blott kunna köpas, utan jemväl säljas. Om nu riksbanken ordnade sin obligationsrörelse så, att den blef i tillfälle att köpa åtminstone till något mycket moderat pris, så skulle ofelbart detta hafva ett välgörande inflytande på obligationernas kurserande. I stället har riksbanken köpt obligationer till mycket högt pris, och detta klaudra vi icke, ty de gällde då mycket; men deremot finna de vi besynnerligt att riksbanken aldrig gjort det ringaste för att reparera den redan de gjorda förlusten, utan i stället sitter i allt de lugn och väntar till dess den kan få samma pris den betalt. Man möter uti alla redogörelser år efter år samma rubriker Pål; obligationskonto, till och med en liten post Mälarehypoteksföreningens obligationer å 4 proce., hvilka ackordsvis äro emottagna al pari, fortfara ett paradera såsom tillgång al pari, oaktadt det torde dröja närmare trettio år innan de uppnå detta värde. De elfvaY Am mem me Hm millioner rår, som äro liggande uti obligationer och säges utgöra en af riksbankens NM reserver, motsvarade detta ändamål vidal? bättre om någon rörlighet på detta konto innh fördes, än om de allttör mycket erhålla ka2 raktären af desd weight. Till och med re do servtrupper måste cxerceras om de skola motsvara de förhoppningar man vanligen äster vid dem. Om icke filialbankerna voro utdömda och således berättigade att i all sköns ro samlas ill sina fäder, så skulle det ej sakna iuresse att redogöra för några dylika bankers pemödanden att afhjelpa svårigheterna att, vålla kassa utan allt för stor ränteförlust.) tevisorerna blott referera utan att göra nåson anmärkning öfver hvad de härutinnan ohemtat. Uti 47 anmäles att underhandlingar med ypoteksbanken öppnats om ölrerlätandet al astighetsbelåningen. Det är numera all. nänt bekant att dessa underhandlingar ledt! Il ett öoskvärdt resultat. Vi känna ej ännu ilkoren, men vi anse ganska likgiltigt om e af en eller annan komma ait klandras) isom alltför fördelaktiga för hypoteksban-) en. Riksbanken är 1 alla full den, som jort största vinsten, och det skall alltid inda nuvarande bankofullmäktige till heer att hafva insett hela betydelsen af denna äga, på hvilken man med skäl kan tillimpa Hvad stort sker, sker tyst!? Viönsa och hoppes, alt sedan denna lånegren lifvit utsöndrad från riksbanken, den skall tertaga förvaltningen af det så kallade anufakturfondens kreditiv, enligt 36 utörande 2,250,000 rdr, som ännu står under ongl. kommerskollegium. Som hvar man et, är detta civila verk besväradt af denna rvaltning. Det kan man bland annat märka eraf, att från sista onsdagen före jul till rsta onsdagen i Februari är all utlåning! ån manufakturfonden hvilande hujllot he I