Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 3

Men när posten nyss mig räcktes: — Simon Warburg har fått sluta? ; Samma tanke åter väcktes. Jag min sorg i den fick gjuta. Skönt att på sin gerning falla Så som du det fått, du gode. Ö, att våra unga, alla, Alla rätt din vink förstode! Ack, hvarföre lifvet spara, Hvarför ej som du det våga! Lefva rätt är att besvara Oförsagdt sin högsta fråga. Lefva rätt... det är att taga Lifvet så som pligten bjuder. Lyssnen unge till hans saga. Från hans graf den stämman ljuder. O. EB.