Aftonbladet – 9 januari 1865, sida 2

Å j su Mr He OP RR KPA PM de Sand r r (SS h J lärjungar. örhandlingarne dervid kunna vi icke medlela något närmare, men vilja blott nämna utt E:s målsman (E:s far är död), landssekreteraren Euren på särskild begäran ifvervar ransakningen, och vid dess slutaf sektor önskade blifva underrättad, med :töd af hvilket lagrum den ynglingen E. å lördagen öfvergångna bestratiningen blifvit verkställd. Rektorn hade då hänvisat landssekreteraren till kollegii öfriga ledamöter, men sedan lektor Elowson uppstigit och förklarat, att som ynglingen E:s behandlingssätt skett utan kollegii vilja och vetskap, torde rektorn sjelf, så godt sig oöra lät, försvara denna sin åtgärd, och hvaruti de öfriga ledamöterna instämde, så blef rektorn landssekreteraren svaret skyldig. Kollegii dom öfver ynglingen H. lärer ännu ej fallit. Emellertid måste denne på tisdagen till följd af den honom öfvergångna misshandling, intaga sängen. Lavem.nger måste anlitas och läkemedel användas både inoch utvärtes. Stora blodkaflar och blodviten utmärkte de ställen, der rektorns käpp gått fram, och under hela veckan har E. legat under läkarevård. Rektor Backman, som synes hafva befarat någon slags partiskhet från den af E:s målsman tillkallade läkaren, doktor Waldenström, hade särskildt anmodat en för tillfället i staden tillstädesvarande läkare att besöka E., men dermed synes rektorn endast hafva vunnit ett dubbelt kompeteut intyg öfver sin råa framfart. De: är icke första gången som rektor Backman gjort sig skyldig oskicklighet. annan ling, på blotta misstankar och utan gruidad anledning, af rektorn så geNnOmpr) att äfven för denne yngling måste läkarehjelp, och en sådan skräck d r intog honom, att hans fosterfor icke vidare kunde låta honom åtnjuta undervisniogen i denna skola. Flera personer uppmanade fosterfadren att åtala rektorn, men saken fick falla i glömska, och att tidningen Norrbottens-Kuriren, som redan på den tiden var gjord till ett beskedligt barn?, icke skulle finna sig af sin rättskänsla? uppfordrad att då lika litet som nu ens med ett ord omnämna förhållandet var af flera anledningar helt naturligt. För öfrigt har det kommit så långt med ett visst kotteris i Luleå moral, att för skandal anses: icke en klandervärd handtill en dylik : För ett år sedan blef enl ling, utan det offentliga beifrandet af en sådan. Hvad verkan skonsamhet haft på rektorn, finner man nu af det i dessa dagar föröfvade dåd. Att längre iakttaga tystnad vore att göra sig till medbrottslig i det redan begångna och till delaktig i ansvaret för den, som ännu kunde ske. Rektorn bör således icke vidare kunna göra anspråk på några konsiderationer. Rektor Annerstedts i Upsala likartade förfaringssätt är i friskt minne, äfvensom de rättmätiga anmärkningar som gjordes mot honom derför, och likväl vinner rektor A. icke litet vid jemförelse med rektor B. Den förre åtnjuter anseende af att vara en lärd man, hvilket ingalunda Ikan tillerkännas den sednare; rektor A. Ihar obestridliga — förtjenster om Upsala skola, och han har städse bibehållit en exemplarisk ordning både bland lärare och Detia är så långt ifrån attkunna sägas om rektor B., att under dennes styrelse alldeles otroliga oordningar tolererats. Eller hvad vitsord skall komma rekItor B:s förmåga som läroverkets styresman I till del, då en sådan vikarie (icke Geller I stedt) fortfarande kunnat rekommenderas. som inför hela skolungdomen uppträdt : ett för honom sjelf och för skoldisciplinen i lika grad nedsättande tillstånd, och hvil ken dessutom så illa motsvarat fordringar. ne på det kunskapsmått, som hos en lärare bör finnas, att synnerligast under de ma tematiska lektionerna mer än en af lärjungarne drifvit öppet gäck med hans klenc insigter. Rektorn kan icke föregifva obe kantskap med alla dessa allmänt bekant förhållanden, ty om äfven han icke känne: till dem, huru fyller han i sådant fall sir plats såsom läroverkets styresman? Då de anförda tyvärr icke är de enda exempe som kunde åberopas, så torde det var: tillåtet att sälta i fråga såväl rektor Back mans lämplighet till ledare för läroverket som ock hvilken aktning lärjungarne skol kunna hysa för lärare af dylik beskaffenhet och det vore alltför illa betänkt af rek tor Backmans gynnare och vänner, om di ;enom sitt inflytande sökte utverka han vibehållande på en plats, der han endas kan bereda sig sjelf ledsamheter och miss aktning, samt läroverket oberäknelig skada Sun— C— KL 2 2e