Aftonbladet – 9 januari 1865, sida 2

Tliltälliga bref från Norrbotten. . . . den 19 Dec. 1864. — Oordningar vid Luleå elementarläroverk. Den förkastelsedom, som länge sedan blifvit fälld öfver risoch rottingssystemets tillämpning vid våra skolor och det allmänna ogillande, som uttalats öfver yttringar i denna riktning, hafva med skäl underhållit den förhoppningen, att en och hvar skollärare tillegnat sig de grundsatser, som humanitet och upplysning uppställt såsom norm vid den offentliga uppfostran, eller att de åtminstone skulle rygga tillbaka för de allvarsamma följderna af att trotsa denna dom. Att hvarken det ena eller andra i detta fall inträffat, derpå lemnas ett beklagligt bevis af t. f. rektorn vid Luleå skola, magister C. J. Backman. Förhållandet är följande: En skolyngling, vid namn Eurån, misstänktes af nämnde rektor att hafva begått ett pojkstreck af okynnigare art, bestående deruti, att en mössa och en lappsko (i. e. renskinnssko) blifvit kastade i en af skolans kakelugnar och dervid blifvit förstörda. För att uppdaga sanningen tillvägagick rektorn på ett sätt, som väckt lika mycken harm i allmänhet, som isynnerhet fruktan hos föräldrarne, att deras egna barn skulle blifva underkastade en likartad behandling. Ynglingen E. lockades nemligen hem till en af de vikarierande lärarne, hr Gellerstedt (f. d. sjöman), hos hvilken rektorn då äfven befann sig. Här befalldes E. att erkänna sig skyldig till ofvannämnda förseelse, men då han vägrade, blef han upplagd på stolar, med våld qvarhållen i deuna ställning af den en ene af lärarne, under-det att den andre med en käpp tilldelade E. slag på slag tilldess slutligen käppen brast i stycken. Under denna tortyr uppfordrades E. att be känna, och smärtan aftvingade honom äl ven en så fullständig bekännelse, att han be: fanns vara saker icke blott till ifrågavarande förseelse och andra derjemte, utan äfven, enligt hvad det påstås, till hvarje. handa pojkstreck som han icke begått. Sedan nu rektorn på detta sätt framtvinga en bekännelse, upphörde tortyren och E fick aflägsna sig. Pryglingen hade likvä varit så våldsam, att dagen derpå, sönda gen den 11 dennes, läkare måste tillkallas Ynglingen E:s tillstånd hade på måndager dock icke ännu så mycket förvärrats, at I ban icke kunde hörsamma rektors kallelse till kollegium samma dags eftermiddag. On