Aftonbladet – 9 januari 1865, sida 2

b vw: oo nan ej längre ville qvarstanna 1 kongressen. Bref från on svensk frivillig i Amerika. Köpings Tidning har fått del af ett bref från Amerika skrifvet af en svensk frivillig, hr Adolf Lindqvist, som en tid var konstael vid Göta artilleri, men lemnade denna efattning för att deltaga i danska kriget, samt numera är anställd vid unionsarmån. Brefvet är dateradt Skansen Fort Edge i Södra Virginien nära Petersburg den 20 Nov. I 1864, och heter deri bland annat: — — Ja, i Danmark skar jag visst icke guld med tälgknif. men kunde ändock sammanskrapa så mycket, att jag i sällskap med bokhållaren F—g, förut anställd vid Akerlindska fabriken på Kungsholmen, kunde tillfredsställa min lust att efter det slutade danska fälttåget fara öfver till Amerika och der söka tillfälle att få utbilda mina krigare-anlag. Jag kom dock icke oskadad från Danmark, ty natten emellan den 17 och 18 April blef jag svårt sårad af en granat, som af fienden inkastades i den skans, der jag var befälhafvande sergeant. I sex veckor låg jag sjuk och hade all utsigt att gå miste om mitt högra ben, men läkaren lyckades att uttaga granatskärfvan och jag slapp undan med en förfärlig värk, som varade i 2:ne månader. Vid detta tillfälle blef jag lofvad Dannebrogen, hvilken dock aldrig hördes af. I Augusti tog jag afsked och fick till belöning för utstådd möda 10 rdr svenskt att köpa kläder för och resa hem uppå, hvilket sednare dock ej blef af. Jag blef nemligen i Köpenhamn bekant med ofvannämnde F—g, hvilken äfvenledes varit anställd som sergeant i Danmark, och vi kommo öfverens att fara öfver till Amerika och ingå i dervarande armå. Öfver Liibeck, Hamburg och Altona begåfvo vi oss med ångfartyg till Grimsby, samt sedan genom Manchester, Sheffield m. fl. till Liverpool, der vi stannade i 14 dagar, innan vi begäfvo oss till Newyork. Resan gick lyckligt, och vi togo oss en 8—10 dagars frist, innan vi inträdde 1 tjenst vid armån, der vi genast vunno anställning som löjtnanter vid samma regemente, och hafva det ganska bra. Visserligen har jag ej varit mer än en månad med ute i kriget, men har redan sett den betydliga skilnaden mellan detta och det danska. I Danmark hade man sin goda säng att ligga i och sin inqvartering att må godt uti; här är tvärtom, och under de få fristunder, som bestås, kastar man sig på bara marken och har endast ett uselt tält till skyaa för regn och blåst. Men allt går för sig, och det enda, som är svårt för mig, är att jag ej riktigt kan språket. Men som det ej talas annat än engelska, är man tvungen att pladdra så godt man kan, och jag hoppas det cj skall töfva länge, innan jag kan fullgodt reda mig dermed. Eljest må du tro, att här är ett gräsligt skjutande; man får ej vara fri en minut. Jag har redan varit med i flera smärre drabbningar, bland annat i går natt, då vi förlorade 2 å 3000 man, men deremot togo vi 6000 rebeller tillfånga. Här kalla de det ej ett stort slag, om icke 40 å 50.000 man stupa, då deremot i Danmark det var stort, endast några hundrade man gingo förlorade; nå, nå, nordamerikanska armån säges äfven räkna en million. Hvar natt vänta vi att komma ut i ett större slag, ty rebellerna skola ytterligare trängas tillbaka, och vi hålla nu som bäst på med bombarderandet af Petersburg och att med tändgranater antända dess byggnader. Det är ett storartadt skådespel att se kulorna, huru de dansai luften och vid nedfallandet antända hvad som kommer i deras väg. Fienden är äfven han ibland ganska obeskedlig af sig och slungar granater också han, men wi skratta endast deråt; sällan träffa dessa projektiler, och träffa de, taga de endast några få man med sig. Vi ligga nu på samma plats, der det stora sla get stod i Augusti. Här finnas grafvar efter stu. pade i massa, och gamla vapen samt kulor och granabitar träffas kringströdda öfverallt. Jag lef ver och mår ganska godt, dock icke om nätterna. då 10 å 12 graders köld bestäs; om dagarne der I emot är det så varmt som en sommardag hemm: i Sverge. Den amerikanska vintern lärer nu börja. då regn flyter i strömmar och vägarne blifva närc ofarbara, och skall efter kamraternas utsago der med fortfara i 5 å 6 veckor, hvarefter vi åte skola få godt väder. Det enda nöje här bestås är att bland några kamrater sitta och dricka sir whisky, men denna förlustelse är icke tillåten fö menige man. Marketentarne äro vid högt vit förbjudna att till soldater utlemna några spiri tuosa, utan måste dessa lefva som komplett: nykterdansare. Eljest har jag hjertans roligt åt min svart uppassare, hvars tunga är i ständig rörelse oci Kvars sqvattrande jag ej alltid förstår. F—g ocl jag äro tältkamrater och de enda svenskar, son finnas i vårt regemente. För öfrigt är här foll af alla nationer, tillochmed en kines med sit rakade hufvud och alnslånga mustascher. Vå försvarslinie sträcker sig till 4 å 5 svenska mi och är alldeles fullproppad med skansar och bröst värn. Min aflöning är ganska god och besticker si till 80 dollars i månaden, men så är äfven hä orimligt dyrt. Så t. ex. fås icke en mark smö under 60 å 75 cent, d. v. s. 2: 40 å 3 rdr svenskt enär 1 cent motsvarar 4 öre svenskt. En lite bit tuggtobak gäller 40 å 50 cent, 1 mark ost cent samt en fältflaska whisky 5 å 6 dollars, oc många soldater hafva kommit och velat gifva mi 10 dollars, om jag kunde skaffa dem en dylik hvilket naturligtvis ej kommit i fråga. — —